Litet flyt en konferenslördag

Lördag i slutet av november. Det är tunt på grund av spelarskador i Arsenals spelartrupp. Två veckor av "EM-vakuum" är över. Man är så otäckt bortskämd på 2000-talet. Är man inte på plats där det spelas, kan man nästan alltid se på TV. Även i detta land, numera. Nu kunde jag inte det alls. Satt på konferens i en typisk konferenslokal på ett typiskt svenskt hotell i en typisk mellansvensk stad. Det burrade diskret i fickan under den sena eftermiddagen. Vänner med samma, närmast sjuka intresse, för fotboll visste att helt oombedda underrätta mig om vad som hände på fotbollsplanerna i England. Jag satt där med mobilen under bordet och tjuvläste. Manchester United låg under mot Bolton. Men 1-0 är inga stora siffror, och på Emiraten gick det tydligen trögt. Rejält trögt. 0-0. "Tråkigt" och "dåligt" var två ord som återfanns i textmeddelanden som anlände. Brukar ju vara så efter något längre landslagsuppehåll. Skador, och halvtaskig fotboll.

Vid 17:30 var det så dags för gemensamma aktiviteter och slut på tal om strategier och andra klokskaper. Det brukar vara så på en konferens. Man ska umgås ihop på kvällen. Plockade med datorutrustning, sladdar, högtalare och ljuskanoner. Hamnade litet på släp.

Och det var flyt!

Kånkades på kringutrusning passerades en TV. Och där syntes fotboll och där syntes siffror:
1-0, stod det i rutan. Det hade gått 78 minuter av matchen Bolton-United. En match som ingen uppenbarligen såg. Hittade en fjärrkontroll. Klick. Arsenal-Wigan. 0-0 och 80 minuter hade gått av matchen. Suck. Måste se hur detta ser ut. Och hur det slutar. Och plötsligt pang!
Gallas. Lagkaptenen 1-0. Pang! Rosicky. 2-0. Jag såg det. Jag gjorde fåniga gester. Alldeles ensam. Vid en TV-skärm. Skiftade mellan kanalerna. Edvin van der Sar var uppe på planen i 91:e minuten när United hade hörna. Nu kommer skit-kvitteringen, trodde jag. Bolton spelade undan. Åter Emiraten, 2-0, Arsenal rullade boll. Slut.

Så kom det sig att man fick sig en dos oväntad spänning, Premier League och en bra start på en lördagskväll. Med ett fånig leende hittade jag snart några kollegor i baren. De hade sett alltsammans. Undrade vart jag varit. I Baren visades fotboll och hockey för fulla muggar på fem stora TV-skärmar. CSKA London gjorde 0-1 borta, i sina neondräkter. Vi tömde ölen och gick iväg för att bowla.

Top of The Table!
Kunde smälta att det egna klotet inte gav någon vacker serie...