Robin van Persie hittar formen

Wigan på besök blev tre nya pinnar. Oerhört viktiga sådana i toppstriden när nu 15 matcher och 45 poäng återstår av säsongen 2010/11 för The Gunners.

Statistiken talade för Arsenal när Wigan på nedflyttningsplats kom som gäster, laget har aldrig lyckats slå Arsenal i London.

Och det var spel mot ett mål de första 45 minuterna när Wenger mönstrat starkast tänkbara startelva. Formkurvan stabil för gänget som endast bytt Gibbs mot Djourou från FA-cupmötet i Leeds.

Och Nasri, Fabregas, Walcott och en Robin van Persie som hittat formen bombade på. 1-0 av van Persie i 22:a matchminuten var siffran som togs med i halvtidsvilan. Det kunde/borde stått 4 eller 5 mot 0 i protokollet.

Eller "A scoreline that looks like a travesty" som de brittiska kommentatorerna summerade halvleken...

Så kom ett helt annat Arsenal och ett helt annat Wigan ut efter paus. Det var de blå som satte press, höll boll och lyfte spelet. Arsenal hade plötsligt problem med pass som rensningar.

En lätt rysning gick genom kroppen.
Inte en kvittering, inte ett läge där Arsenal får jaga sig trötta och frustrerade, inte en ny svit som ska brytas. Tack och lov blev det inte alls så. Robin van Persie fick en pärla av Fabregas och var omutlig i ett snävt som hårt avslut. Med 2-0 började det sjungas högt på Emiraten.

Målet väckte Arsenal och släckte Wigan. van Persie hade chans till hattrick när Arsenal fick straff, men sköt (som några kollegor denna säsong) över.

Det slutade ändå med ett hattrick för Robin van Persie som revanscherade sig och satte slutresultatet 3-0.

Det var en stabil laginsats där segern som nämnts kunde blivit betydligt större. Song och Sagna bör särskilt omnämnas med hedersamma omdömen efter matchen.

Koscienly och Djourou alltmer sammansvetsade som mittlås, men sattes inte på några stenhårda prov även om de fick jobba under Wigans tolvminuterspress.

Noteras i övrigt från helgen att Manchester United fortsätter att ånga på. Även där 3-0 seger mot Birmingham. Laget är ännu obesegrat och har fortfarande en match mindre spelad än Arsenal.

Att Tottenham fick med sig en poäng borta mot Newcastle på övertid gav grannarna en poäng mer än behövligt. Aston Villa lyckades slå City, som nu ligger efter med en match mer spelad.
Onekligen intressant i tabellen nu samtidigt som antalet poäng att spela om nu blir allt färre.

För Gunners är det bara att ladda om. På tisdag måste Ipswich pulveriseras och Arsenal är finalklara för match på Wembley som kan ge en efterlängtad pokal. Just nu "fördel" West Ham som tänkbar finalmotståndare. Men kanske även Birmingham vänder i det andra mötet som spelad på onsdag.

Har svårt att tro att Wenger ställer in ett reservbetonat lag på tisdag när han ser vilken form han har i de som slog Wigan.

Gunners For The Win!

Lee Probert - James Mc Arthur - Samir Nasri

Att dra bort bollen med handen i eget straffområde är okey, tyckte Wigans James Mc Arthur. "Helt enligt regelboken" tyckte FA:s domare Lee Probert.
Samtidigt på Stamford Bridge, gjode John Terry i Chelsea samma sak. Och Bolton förvägrades straff. Handboll är den nya fotbollen. Defend with your hand. FA likes it!

Glädje och vrede går omlott

Segt på bloggen. December har varit späckat av andra göromål, och på det litet julledighet. När året 2010 närmar sig sitt slut konstateras att euforisk glädje och vrede går omlott. It's a roller-coaster being a Gooner...

Att Arsenal äntligen lyckades slå Chelsea (med Drogba i laget) var ett trendbrott som var årets fetaste julklapp. Så mycket har analyserats kring den matchen på annat håll, att det räcker med att nämna att det gav en innerlig glädje, som då, i stunden, ett visst hopp om ett riktigt trevligt avslut på året.

Men...

Efter en sådan insats hade man litet darriga vibbar. Förstås. Och tvi vale att de skulle besannas.

Wigan borta borde vara tre poäng. Borde. Ett bottenlag mot ett lag som nu hade en delad förstaplacering att slåss om. Wenger hade möblerat om fullkomligt i laget sedan Londonderbyt. Märkligt må tyckas med tanke på hur startelvan mot Chelsea jobbade på.

Å andra sidan väntar nu hårt matchande. I Premier League, i Carling Cup och inte minst i FA-Cupen.

Och det var litet av en chokstart på bortaplanen. Wigan kämpade och Arsenal spelade "pass-och-stopp". Inget flyt och ingen fart. Mittfältsgeneral för dagen skulle vara Diaby. Han kom in och gick sönder (För 104:e gången, och sedan linkade av.
Sorry, och det är omskrivet här förr; Diabys karriär gick om intet redan våren 2006)

Domare Lee Probert, iklädd rosa mundering a la Italia, var onsdagskvällens stora clown. Men knappast någon som gav behållning i ett hjärtliga skratt. Tvärtom.

I 17:e matchminuten hittade han en straff åt Wigan efter att Wigans Charles N'Zogbia börjat med att trilla på ovan nämnde Diaby utanför straffområdet.
1-0 på DW Stadium.

Arsenals spel var långt ifrån imponerande och det kändes i magtrakten som i hjärnbarken att det inte skulle bli någon särskilt trevlig kväll. Arsjavin och Bendnter lyckades ändra på saken (tillfälligt) där Arsenal så fick tryck på Wigan och de båda herrarna lyckades kvittera som ta ledningen innan vilan.

Vad som sades under paus vet bara gudarna, Wenger och laget. Men uppenbarligen beslutades att man inte skulle ta med sig spelet från slutet av första halvlek, utan istället börja om på ruta ett.

Det blev en tafatt, blek och riktigt trist tillställning. Det kunde blivit en direkt livsfarlig sådan. Ety hälsenor och skankar var fria för varje sko och dobb, vilket bekymrade domare Probert föga. Istället uppvisades en lärobok i fullkomlig inkonsekvens där frisparkar utömdes per pur slump.
Kanske när Probert mest var sugen på att se om pipan fungerade.

Ut åkte i alla fall N'Zogbia via rött kort sedan denne, på bäste Zidane-manér, skallat ned Diabys ersättare Jack Wilshere. Arsenal hade nu chansen attt spela elva mot tio i tretton minuter av ordinarie matchtid.

Istället för att säkra segern fick Wigan kvittera på hörna. Syndabock blev Sebastien Squillaci som störtade fram och stötte in bollen i egen kasse. Men om han så förångats hade målet ändå kommit via Rodallega som fick husera fritt framför buren.

Man funderar på om Djourou gjort någon skillnad här. Jag vill tro det. Med tio minuter kvar var läget sådär lagom "Arsenal-desperat". Wenger lyfte av Arsjavin och Wilshere och kastade in Walcott och Nasri. Föga hjälpte det denna onsdagkväll. Nasri spelade utåt kanterna istället för inåt boxen - och klockan tickade snabbt. En frispark från Nasri togs bort av en blå arm.
Men det var inget som Probert, eller kollegorna på sidan bekymrade sig över.
Se själv:
http://dai.ly/iiAu0b

Så blev det enbart ostrukturerad stressjakt där Wigan lyckades dra ned på tempot med all upptänklig kraft. Hemmalaget hann till och med att plåstra om som städa öronen på den i första halvleken närmast döende Thomas...
...och uret rusade obönhörligt mot slutet.

Och det var - tyvärr - det "dåliga" av Arsenal vi fick se de sista minuterna av fotbollsåret 2010. Ett lag som hade svårt att organisera sig, att forcera, att "grinda" ned motståndare.

En skitmatch. Efter en stormatch. Det känns alltför typiskt.
Jag hoppas slippa läsa om att Wenger skyller på planen eller annat under torsdagen.

Arsenal har det svårt i norr. Och grannarna i Manchester var de lyckligaste när året slår igen. Uppenbarligen hade FA hörsammat sir Alex Fergusons klagomål om domarkåren från tisdagen.

Jag antar att Fergie var nöjde med regeltolkare som Probert på planen där konkurrenterna spelar.

Vinna / Försvinna

Wigan. Bara blotta namnet ger mig rysnmingar numera. Med numera menas tiden efter april under den gångna säsongen, 2009/10. En viktig trepoängare var på väh att bärgas på bortaplan när Arsenal fortfarande hade häng på ligatiteln. På 10 minuter vändes en ledning, 0-2, med en horibel förlust om 3-2.

Och vi har sett det ånyo i höst. Fast då hette motsåndarna Totenham. Och var gäster.

Dags för kvartsfinal i Carling Cup och ett London som är lika snöigt som Svea Rike. Ska Gunners lyckas övervinna troll och spöken som tydligen slagit rot i Carling Cup senare år? Ska Gunners bevisa att Emiraten är en hemmaarena som man tar vinster på?

Intressanta frågor kommer att besvaras under kvällen.

Tyvärr sänder inte svensk TV från mötet. Det kan vara problem med ful-stream också. Arsenal sänder själva matchen via sin officiella webb - i erfterhand. Så TV-kameror är på plats.

Som bekant har Wenger mönstrat ett A-lag i det stora hittills i Carling Cup. Vi kan utgå från att det blir samma visa ikväll. Men med Wojciech Szczesny som burväktare. Och Djourou som Gibbs på plats i backlinjen. Kanske van Persie och Bendntner (som har en del att bevisa) framåt.

Svettigt för spelarna som har Fulham i ligan, som måste avgöra hemma i Champiosn League mot Partizan Belgrad, och som snart tar klivet in i FA-Cupen mot Leeds United. Förvisso på andra sidan årsskiftet, och med en räcka tunga möten i ligan på vägen. Typ Manchester United borta och Chelsea hemma... (och så Wigan igen. I ligan)

Go Gunners!
Revanschera ligatappet i våras i denna Cup - ett halvår senare.

Wigan, då?
På nedflyttningsplats och med stryk 3-1 mot jumbon West Ham färskt i bagaget.
Kanske sparar man på krutet för att äta sig in i ligan.
Kanske är det Wigan som söker revansch mot ett Londonlag efter förlust mot ett annat.

Underbar vinst efter en kolsvart vecka

Han heter Jack Wilshere, är blott arton år, och stängde matchen borta mot Aaton Villa på Villa Park på stopptid. Liggandes. Vertikalt i luften. Skalklen-bollen: 2-4.
Under en och en halv timme placerade det Arsenal "Top Of The Table".

Men det var innan Berbatovs urladdning på Old Trafford där Blaclkburn massakrerades med ofattbara 7-1.

Men vi backar några timmar, till lördagens tidiga eftermiddag. Något som måste liknas vid kollaps mot Tottenham i ligan. Hemma. Sedan tvåmålsförlust i Champions League borta mot Braga i Portugal.
Vad att vänta?

a) Hängiga huvuden, slöa ben?
b) Revanschlusta och ett väloljat lagmaskineri?

Det startade enligt modellen "b".
Nu ska i ärlighetens namn påtalas att Aston Villa inte tycktes ha någon vidare ordning på det egna spelet, och Arsenal lyckades pressa tillbaka hemmalaget riktigt rejält.

Piggast på planen, den under senare tid av supportrarna så utskällde Arsjavin. Han for som ett skott, slet, tog varje löpning som det gällde liv och död. Det var den Arsjavin man vill se!
Och det var samma Arsjavin vi såg mot Tottenham, men som fick stanna hemma mot Braga.

Och slit gav utdelning. Omringad av fyra motspelare lyckades den lilla Tsaren pricka in ledningsmålet till vänster om Brad Friedel. Fem minuter innan paus. Och sedan slog säsongens Arsenalspelare till innan vilan, Nasri drog på en hård volley och ändrade resultatet till 0-2.

Men vem vågade luta sig tillbaka med lugn puls?
Inte jag.
Just orolig för att fler skulle göra detsamma.
Ta det lugnt. Chilla och anta att "allt var i hamn".

Och visst, det tog bara minuter i andra halvlek innan Aston Villa reducerade till 1-2. Carew som lagt sig för att vila i Arsenals straffområde, reste plötsligt på sig, skymde Fabianski på hockeymanér a la powerplay, och Ciaran Clark kunde bekvämt dundra in bollen i en bana som var omöjlig för poacken den äldre att se.

Det blev snabbt svettigt i tröjkanterna. Men så bjöds en snabb replik av Chamakh, 1-3 och matchen borde väl vara i hamn, eller?

Nejdå!
Samme Clark höll sig framme på hörna i 70:e matchminuten och Villa fick återigen närkontakt med 2-3. Med tjugo minuter plus stopptid, så blev det att börja tugga nagelband igen. Man börjar bli van. Ingen kan klaga på "spänning".
Eller snarare "anspänning".

Nu gjorde så Wenger två viktiga som taktiska byten. Ut med båda spetsarnna Arsjavin och Nasri och in med defensiva Denilson och en extraback i Gibbs. Matchen skulle stängas med tänkbar kraft från bänken. Och denna gång lyckades det, trots att Villa hade blodvittring och Arsenal fick slå långa "tjongabollar" till andra sidan planen för att rensa undan.

På stopptid kom så läget i en kontring där unge Wilshere satte spiken i kistan. 2-4.
Vilken oerhörd lättnad efter en så totalt kolsvart fotbollsvecka.
Och plöstlisgt var Arsenal i topp, om än för bara några timmar.

* * *
En ny kollaps på Villa Park och jag törs påstå att det varit en mental smäll som suttit i länge. Mycket länge. Hoppas nu att det går att suga på karamellen. På rätt sätt. Inte bli bekväm, men känna att man klarade att stänga en match som återigen var på väg att rinna iväg och vända.

* * *
Robert "Bobby" Pires fick 45 minuter i Aston Villas matchkit. Det var kul att återse honom. Det är dock tveksamt om den numera 37-årige fransosen, kommer att tillföra Aston Villa med nya managern, landsmannen Gérard Houllier några avgörande insatser.
Time will tell.

* * *
Så avslutas november med cupspel, Carling Cup. Wigan kommer till Emiraten. En arena där Arsenal har en trend att vända. En Cup där samma Arsenal också har en trend att vända; Kvartsfinal har varit slutstation senare år.

* * *
Edit - söndag kväll:
Newcastle-Chelsea 1-1 var ett resultat som var lika skönt som ManUtd:s lördagsslakt var oskön.
Hey!
It's Football.

Kollaps på slutspurten

Fabianski istället för Almunia, efter en räcka tvivelaktiga ingripanden i år. Senast minns vi spanjoren i Londonderbyt mot Spurs. Kändes som pest bytts mot kolera. Detta med tanke på Fabianskis mer än märkliga uppträdande i bortamötet mot Porto. På bänken satt Vito Mannone. En grabb som efter vad han visade i höstas, känns stabilare än dessa båda tillsammans.

Lördagens matchresultat hade ånyo ställt denna märkliga säsong på ända ännu ett varv. Detta då Tottenham lyckats besegra serieledande Chelsea. Det fanns därmed alla tänkbara skäl i världen för Arsenal att ta matchen mot Wigan, ett lag man aldrig tidigare förlorat mot i PL, på högsta allvar.

Och det såg ut att bli en halvseg men komfortabel resa. Och nämnde Fabianski sattes inte på några svårare prov sedan såväl Campbell och Sagna agerat hyfsat stabilt i defensiven.
0-1 av Walcott i första halvlek blev 0-2 i andra då Silvestre (av alla) nickat in mål på hörna.

Svenska Spel tog nu bort oddsen på Arsenalvinst och skruvade upp Wiganseger till 25 gånger pengarna. Och det verkade logiskt. I 79 minuter och 48 sekunder.

Ben Watson fick då en boll av Wigans sent inbytte säsongsförvärv, Victor Moses. Snabb pass snett infrån högerkanten. Det gav skott på mål där Fabianski på något märkligt sätt snubblar
i sidled efter bollen. Wigan hade reducerat.

Sedan kom den mentala kollapsen. Wigan fick upp fart och ånga. Kände vittringen på det som kunde garantera fortsatt spel i Premier League. Arsenal satte nerverna långt utanpå matchtröjorna. Det kändes helt plötsligt bara som en tidsfråga när en kvittering skulle kunna komma. Nasri räddade först genom en rensning direkt på mållinjen efter en hemmahörna när matchuret stod på 87:19.

Men vad hjälpte det?
Bara 30 sekunder senare kom 2-2 sedan Fabianski lyckats tappa/tippa in bollen i eget mål!

Bedrövligare ingripanden beskådas knappast i de svenska gärsgårdsserierna.

Ett desperat försök från Wenger i att slänga in Robin van Persie, som fått sitta på bänken istället för att hoppa in och försöka hjälpa upp målskillnaden för ett då ledande lag, hjälpte föga mot ett nu fullkomligt heldarrigt Arsenal.

Istället kom spiken i kistan som innebar första förlusten mot Wigan på stopptid då Charles N'Zogbia fick "ren motorväg" centralt och kunde ladda, sikta och skotta.
3-2.
Pang.
Stolpe in.
Super-duper-f**king-ridå!

Kollaps eller härdsmälta?
Välj själv!
Att tappa en tvåmålsledning på tio minuter talar helt för sig själv.
Punkt.

* * *
Behöver följande påtalas? (Nej. Det är att slå in vidöppna dörrar)
Wenger bör verkligen fundera på vilka målvakter som nu ska plockas till laget inför kommande säsong. Almunia och Fabianski har båda bevisat att de utgör en ren säkerhetsrisk. Något som inte enkom går att skylla på en svag backlinje.

* * *
Behöver följande påtalas? Ja. Definitivt.
Efter förlusten mot Barcelona har följt två raka förluster hemma i ligan. Med tolv poäng kvar att spela om så kan såväl Tottenham som Manchester City chanser att att båda passera ett formsvagt Arsenal.

När vittringen på titeln har varit målet blir det nu att söka skärpa sig trots att den chansen är borta. Nu är det bara att se till att man inte halkar nedåt, ur "topp fyra" och mot en femteplacering.

Just Manchester City står kvar att möta. Liksom Blackburn. Och avslut i ett Londonderby mot Fulham.

Arsenal har endast nio poäng kvar att spela om. City och Tottenham tolv. Och nu skiljer endast sju poäng till ett formstarkt Tottenham och just nio till City som också har en match tillgodo...

Nollor x 4

Nollan 1:

Första nollan för säsongen. Härligt. Inte trodde jag att Vito Mannone skulle vara mannen att få hålla resultatet. Och han hade rejäl hjälp av sin backlinje de få tillfällen som Wigan var på besök på Arsenals planhalva.

Arsenal-Wigan. Brukar bli seger för Gunners, men inte bjuda på världens roligaste och mest minnesvärda fotboll. Så var det även denna gång på det stora hela. Traditionens makt, typ.

Heder åt Wigan, som med ny regisör i managern Robero Martinez, inte åkte till London för att bara spela defensiv grisfotboll. Man tog chanserna som bjöds, men Arsenal var numret större.

4-0 får tala sitt mycket tydliga språk. Med litet kyla och skärpa och fler disciplinerade passningar som avslut under de första 45 minuterna kunde siffrorna blivit större.

Men varför gnälla?
Det var en viktig seger på helt andra plan även utanför fotbolsplanen.

Det har som bekant varit "litet turbulent" om, och kring laget, sedan den blytunga 2-1 förlusten på Old Trafford. I veckan lyckades så laget, hårt skaddedrabbat, vända 2-0 i Belgien till 2-3.
Så fortsätter man hemma i ligan med en ny - klockren - seger.
Oerhört viktigt för självförtroendet.

Det jag inte blev riktigt klok på, eller smått fundersam över, är lagkapten Cesc Fabregas. Det var ljusår som skillde den Cesc jag såg i landskampen och VM-kvalmatchen Spanien-Estland för några veckor sedan.

Jag såg - tyvärr - ingen glädje i spelet.
Inte ens när han själv flickade in fyran som sänkte Wigan helt log han.

Förhoppningsvis var det mest uttryck för en sliten Fabregas, småkadad som småsur över den egna insatsen sett över hela matchen. Må han absolut inte nu gå kring i något mentalt vaccum och drömma om den stora klubben i hemlandet.

Så går det inte att gå förbi matchen utan att nämna Vermaelen.
Vermaelen!
Fenomenal.
Vilken match och vilken lirare.
'nuff said!

* * *
Nollan 2:

Adebayor avstängd av FA i tre matcher efter att ha trampat runt i Robin van Persies ansikte. Får inte spela det stora prestigederbyt i Manchester idag.
He'y ho, Ade!
Tummarna låser sig i övrigt nästan av sig själva.
Kniper hårt för mållös för kryssmatch, allstå.

Ett kryss mellan chelski och spurs vore också ett lämpligt resultat.
Men jag tror att Chelsea vinner.
Med något stopptidsmål.
I minut 93.
Traditionens makt.

* * *
Nollan 3:

Någon svensk arsenalentusiast har registrerat en ny svensk "arsenal-blogg" på blogger.
Alltså samma plattform och hemvist som denna blogg i cyberrymden.

Jag är för mångfald.
Fler bloggare, skribenter, entusiaster ger ett bredare smörgåsbord att välja från.
Jag har själv några personliga favoriter jag följer dagligen, och en uppsjö jag aldrig läser eller besöker. Valet är ju fritt.

Swedearse har bloggat på i snart 2,5 år.
I ur och skur. Från hem, hotellreum , andra länder, andra klimat.
Har numera sina trogna och återkommande läsare.
(Hej på er!)

Men snillet som startat sin blogg härromdagen mäktade dock inte vara mer fantasifull än att ta namnet från denna - redan befintliga - blogg.
Minus någon (en) bokstav.
Kreativt!

* * *
Nollan 4:

Hur tänker man när man har biljett till årets andra hemmatch på Emiraten, solen gassar och ligan är i sin linda. Vermaelen storspelar - och man vänder hemåt och lämnar arenan. I sådär 75:e minuten?

Pinsammare att se hur Arsenalssuportrar tömde stolarna innan matchen var slut än att se den ödsligt tomma gästläktaren för Wigans supportar.

* * *
Så.
4-0 blev det.

Skön helg, tuff vecka

Premier League omgång 32:
Wigan: 1
Arsenal: 4

Till kära släktens stora glädje rusades med jämna mellanrum från påskbord till Text-TV:n under Påskaftonen. Wigan - Arsenal: 1-0. W.T.F?
Så stod det länge. Vad var detta? Och målgörare: Mido. Såklart. Den gamle spursaren. Hmpf.
Lämnade resultatet och såg först senare under kvällen att Arsenal vänt och vunnit med 4-1 borta på JJB.

Och trots Tottenhamvinst mot West Ham inföll så St Totteringhams Day. Påskdagen bjöd sedan på kryss mellan Aston Villa och Everton. En skaplig fotbollshelg, f'låt, påskhelg.

Väl åter i "civilisationen" har jag via Arsenal TV sett samandraget av Wigan-mötet, och det syntes mig som att Arsenal var under STOR press de första 45 minuterna. Osäkerhet, eller orutin, hos Fabianski gav Wigan ledningen. Kanske kunde de gjort 2-0 och en helt annan match när Gibbs drog ned Antonio Valencia som sprintat fri mot Fabianski. Av någon anledning klarade sig Gibbs med gult kort. Egentligen skulle han fått lämna planen.

Det som skedde i andra halvlek såg betydligt trevligare ut. Framförallt Arsjavins raket som gav 1-3. Mindre kul att få Djourou skadad. För nu väntar en tuff vecka:
Retur i Champions League mot Villareal. Marcos Senna, målskytt för de gula senast, är borta med skadat ben efter ligamötet mot Malaga. Men det ger ingen fördel per automatik. Silvestre och Touré måste jobba tight som mittlås. Villareal kommer at gå för avancemang. Gibbs på flanken känns som ett ytterst osäkert val i en sådan match av vad jag sett från Wigan-mötet. Kanske får Eboué ta plats på vänsterkanten?

Och därefter är det dags för semifinal i FA-cupen mot Chelsea.

Vilken ödesvecka.
Vilken fotbollsvecka.
Vilken vecka för Gunners att inte dra på sig fler skador.
Nageflisor kommer att ryka.

Glad Påsk på JJB Stadium?

Är mitt liv ett enda resande?
Fa'n trot.
Ursäkta ordvalet på långfredagen av alla dagar. Har tagit påsklov några dagar. Då kompenseras en resande arbetsvardag med en resande ledighet. Ostkust blir Västkust. Precis hemma från Göteborg. Packa ut, in, och om. Imorgon ut till ostkusten och fira påsk. Lägga i båt. Äta ägg. Ont om paraboler ute i S:t Anna. Eller fungerande kort till andra boxar. Kan sannolikt inte se ligamötet mot Wigan. Kanske via någon laggande taiwanesisk stream på laptopen.

Oerhört viktig match när fyran möter åttan. Sex av sina senaste nio ligamatcher har Wigan som just nu jagar West Ham och sjundeplatsen vunnit. Lurig match. Med 21 poäng kvar att spela om bör minst 3 stycken tas med hem i detta bortamöte. På tre år har Wigan inte lyckats besegra Arsenal. Låt inte påskafton 2009 bli en trendbrytare.

Sött, surt och salt i påskägget.
På skadefronten, litet skakigt bakåt: Gallas saknas för Gunners resterande del av säsongen. In med Djourou. Fabianski får ta sig an Premier League när Almunia vårdar sig. Jag tror på Fabianski. På väsnterflanken får Gibbs ta plats när Clichy skadat ryggen. Månne får vi se Robin van Persie, och kanske Eduardo (mindre troligt)

* * *
Vilken match Barcelona gjorde mot Bayern München. Kross. Detta Barcelona är redan i Champions Leaguesa final i Rom i mitt huvud. Oavsett om sedan Guus Hiddink ställer tio man i eget straffområde och alla tjongar bollen på ensam Drogba uppe på topp. (Sorry pool-scousers, ni går inte till semin, om det inte blir "domarhjälp" i år igen)

Vad sägs om en repris av finalen i Paris 2006, men med omvänt slutresultat?

* * *
Lassana Diarra, den lilla primadonnan, som kom från Chelski, grät och snyftade sig ut ur Arsenal "i brist på speltid" redan efter knappa halvåret, fortsätter att tjuta och tuta som ett spädbarn över sin minimala tid i Arsenal. Det lipas i media:

"If people do not remind me of them (Arsenal), I forget about them. It's erased from my memory."

Ey, det är cool, mannen! Ingen kommer ihåg dig på den här sidan staketet! Vagt minns vi ditt skojiga namn. Får oss att tänka på spurs + matförgiftning.

* * *
Om förlorar i Londonderbyt mot West Ham hemma imorgon och Arsenal åker som segrare från JJB Stadium så kan vi fira St Totteringham's Day på påskaftonen. Det vore det mumsigaste av påskgodiset. Bara att spetsa till påskmusten med några styrkande droppar och lyfta på mungiporna, riktning uppåt!

* * *
Statistik angående sportårets riktigt stora festdag:
http://jeremyp.blogspot.com/2009/03/st-totteringhams-say.html

Det blev poäng mot Wigan...

...full pott till och med. Hade inte räknat med det. Hade närmast varit logiskt med säsongens karaktär i övrigt om Gunners torskat mot ett lag som man tidigare bara haft segrar mot i ligan. (samt spöade hårt med reservlaget i Carling Cup...)

Kan inte kalla matchen "fotbollsmässigt underhållande", och mitt som jag satt där och funderade på varför det uppstår ytor likt gamla klassiska slagfält i form av luckor på det egna mittfältet, så klipper Adebayor plötsligt till med matchens enda mål. Det kunde ha slutat med storseger om skärpan varit bättre (Denilson, van Persie) och om inte målstolpar "stått i vägen" vid två tillfällen.

"En vinst med handbroms" löd för övrigt en lika passande som summerande rubrik efter matchen som nyss passerade de egna ögonen.

För visst kunde det blivit en kryssmatch även om det egentligen aldrig kändes som om Wigan utgjorde någon större fara framåt. Men Almunia fick göra en fet rensning, en boxning i halvliggande ställning. Och under de sista 10 minuterna spred sig plötsligt den i år så välkända oron och ångesten i truppen att paniken gick ut rätt via TV-rutan och in i hjärnbarken på betraktaren. Och darrade värst av dem alla gjorde Eboué som tidigt fått kliva på vänsterkanten (!) för en linkande Nasri.

Killen spelade direkt livsfarligt och helt utan självförtroende eller tanke. När så Kolo Touré visade på litet jävlaranamma i slutspurten fick Eboué totalt psykbryt, bryter Kolos framrusning och passar Wigans mittfält...

Wenger bytte snabbt ut Eboué som fick kliva av planen. Något liknande har jag aldrig någonsin skådat under Wenger-eran!

"I felt he had completely lost his confidence and could not keep the ball anymore. Of course then he became a danger"

Någon som tror att Eboués självförtroende blir bättre efter detta?
TV-kommentatorerna diskuterade med avsky och avsmak att stora delar av församlingen på Emiraten buade åt Eboué hela vägen ut. Och även "old-school Gooners" reagerar med kraft efter den incidenten:
http://goonerholic.com/?p=1444

* * *
Efter alla dessa ändlösa artiklar om att Cristiano Ronaldo "kunde ha blivit" en Arsenalspelare 2003, så kan nu när året 2008 snart är tillända påminnas om att det finns andra spelare att kontraktera på nytt om man vill ha dem kvar: Cesc Fabregas, Robin van Persie och Theo Walcott.

Agera. Inte några nya Flamini-historier, tack!

* * *
Liverpol, Chelsea och Manchester United vann sina matcher, och tabelläget är detsamma idag som det var igår.

* * *
Den 16:e december gör Eduardo Da Silva comeback. Med reserverna - mot Pompey. Om "utförsbacken" började med den hemska Birmingham-matchen (2-2) och Eduardos tragiska skada, kan man alltid hoppas på att denne brasilianske kroats återkomst inte endast gäller den egna hälsan, utan att själva symbolvärdet - återkomsten - i sig kan, fungera som någon form av moraliskt kosttillskott. En nödvändig injektion i ett halvsargat lag, en tämligen gråblaskig säsong.

Inte förvånad, inte upprörd

Så ramlade The Young Guns ur Carling Cup. Om det var med dunder och brak överlåter jag åt andra att bedöma. Jag hade inget tillfälle att se matchen. Jag möttes av resultatet via SVT-text strax efter kl 01:00 under natten. Jag har förstått via rapporter i media och ute på bloggar att laget inte mäktade sätta sina chanser, att Fabianski var tveksam och att Bendtner var slarvig och lat. Jag vet inte. En cup mindre att spela. En titel mindre att vinna...

Burnley: 2
Young Guns: 0

Jag har inga varmare känslor för Carling Cup, men inbillade mig att om Wengers manskap skulle ta någon pokal denna säsong, så skulle det vara chans på denna.
Att de unga och hungriga skulle slita för saken. Nu blir det inget "silverware"alls törs jag hävda.

Det börjar i övrigt bli litet allmänt tjatigt att läsa om att Wenger - ÅTERIGEN - nu talar i pressen om att "truppen var ung", och att "truppen var ofokuserad".

Man kan inte skylla på saker man medvetet valt som evig strategi.
Hur länge ska Wenger hävda att bristen på rutin och erfarenhet alltid ställer till det, om han nu konstant vill drilla de unga.
Och när blir de unga äldre?

Wigan och PL står för dörren härnäst.
Jag tror det blir torsk nummer sex i år.

Bye-Bye Ligaguld 08!

En överdrivet negativ rubrik?
Nej. Absolut inte.
Hade utfärdat krysvarning, och kryss det blev.
Mållöst i en pissmatch på en pissplan. Fascinerande att en världsliga som omsätter MILJADER tillåter ligaspel i ett grushål till rugbyplan år 2008. Nu ska inte förlusten skyllas på planen, ej heller på en av ligans sämsta domare, Styles, som idag faktiskt delade ut färre än tio kort.

Nej. Tredje kryssmatchen i ligan på raken för Arsenal.
Och tar man inte tre poäng mot Wigan så hamnar guldet annorstädes. Hos Wigans grannar Manchester United. De bränner inte läget de nu har. En vinst och man har trampat om Arsenal med två poäng. Det släpper de aldrig. Aldrig!

Robin Van Persie kom så in, inte i 67:e minuten som här tippats, dock comeback i den 65:e.
Tämligen osynlig men drog iväg en frispark och ett skott för det Holländska kungahuset och fosterlandet. Tar sin tid att ställa in sikte och precision efter sådan långtidsfrånvaro.

Kommunikationen Hleb-Clichy fungerade inte under matchen, och oavsett hur mycket Duracellkanainen Flamini sprang, slet, bröt, men det blev inte så mycket konstruktivt uträttat. Kolo, även han i comeback, visade kämpatag de 20 minuter han fick vara på planen efter trötte Gilberto. Men inget räckte denna söndag.

En söndag som känns ljusår från tisdagens bländande och precisa spel på San Siro. En söndag som jag kommer att markera med ett fett kryss. En söndag då jag gissar att guldet rann Arsenal helt ur händerna.

Från San Siro till JJB Stadium

Slött på "SwedArse" i veckan. Har levt på tisdagskvällen i Italien. Nu dags att ställa om skärpa och fokus. Hemma. Ligan. Wigan borta. Från San Siro till JJB Stadium. (som f.ö en viss Sir Alex fick den äran att inviga för ett tiotal år sedan...)

Det finns inga utrymmen att tappa poäng nu. Men Wigan är ett halvknepigt lag. Det skulle heller inte kännas helt oväntat att åka från matchen med ett kryss efter att ha slagit (ut) AC Milan på deras hemmaplan. Steve Bruce, Wigan om Arsenals insats i Europa i veckan, och dagen:

"I was sitting watching and thinking it's as a good a performance as I have seen from a British team abroad. But that is the beauty of being in the Premier League - you get your moments against them."

Så är det. Wigan har två vinster och två förluster på de senaste matcherna. De har aldrig varit så högt uppe i PL-tabellen. Men på de fem möten i högsta ligan mellan Wigan och Arsenal så har Arsenal vunnit samtliga matcher. Man hoppas på en ihållande trend nu när ligan går in en tuff slutfas.

Får vi se Robin Van Persie aktiv på planen idag?
Jag gissar det. Som avbytare. Han kommer in i ...eh...67:e minuten.
Walcott borta. (muskelbristning)
Diaby borta. (muskerlbristning)
Sedan tidigare; Rosicky, Kolo, Song och så självklart: Eduardo.
Eduardo som i veckan i krotaisk press befarade att återkomst kanske inte är att vänta om nio månader utan om femton...
Längst ned på denna sida hittar du för övrigt alltid de senaste uppdateringarna om skadorna i Arsenal. Scroll it!

Eboué, för övrigt avstängd.
Det kan han gott vara.
Jag får allt svårare för Eboué, hans humör och clownerier.

Är den sanna och äkta glädjens skadeglädjen?
Är mäniskan så låg av sin natur.
Jag är det. Ibland.
Konstaterar att scenariot "Mancs mot trippeln" inte kommer att infrias. Ut ur FA-Cupen mot Pompey. Ger i och för sig även ärkerivalerna chans att fokusera på ligan och på CL-spel.
Skräll nummer 2, om inte den fetare: CSKA London ut mot Barnsley!
Storlagen torskade med 1-0 i båda sina matcher.

Det kanske även säger något om att statusen på en av de egna favoritcuperna, anrika FA-Cupen, är rejält på fallrepet. Litet svårt att smälta för en gammal stofil som är uppväxt med FA-Cupens magiska skimmer...

Cash is king nowdays. (CL ger summor som FA-Cupen inte ger)
Vad hände med glory?

Mputu - Top Scorer 2007

IFFHS, International Federation of Football History & Statistics, som sorterar under FIFA har under 2008 års andra dag presenterat "The World's Top Goal Scorer 2007".
Förstaplatsen går till en viss ung kongoles, som varit på besök hos Arsenal och tränat, Trésor Mputu Mabi.

I december uteslöt inte Wenger att han kunde tänka sig att jobba för en övergång från kongolesiska klubben TP Mazembe Lubumbash till Arsenal för Mputu:

"Maybe we'll pursue it, but it will be on a six to seven-month plan, you know, you get the guy in to adapt, and then we'll see how well he does."

Senast i "sillytider" har nu Wigan förknippats med Mputu. Frågan är hur Mputus "marknadsvärde" förändras efter IFFHS nya ranking?
(Fler klubbar lär vara intresserade...)

Rankingen finns i sin helhet här:
http://www.iffhs.de/?388d85ff0e003c4f05f68e05b85fdcdc3bfcdc0aec70aeedb8a201

"Dags att smida medan järnet är varmt"?

Litet flyt en konferenslördag

Lördag i slutet av november. Det är tunt på grund av spelarskador i Arsenals spelartrupp. Två veckor av "EM-vakuum" är över. Man är så otäckt bortskämd på 2000-talet. Är man inte på plats där det spelas, kan man nästan alltid se på TV. Även i detta land, numera. Nu kunde jag inte det alls. Satt på konferens i en typisk konferenslokal på ett typiskt svenskt hotell i en typisk mellansvensk stad. Det burrade diskret i fickan under den sena eftermiddagen. Vänner med samma, närmast sjuka intresse, för fotboll visste att helt oombedda underrätta mig om vad som hände på fotbollsplanerna i England. Jag satt där med mobilen under bordet och tjuvläste. Manchester United låg under mot Bolton. Men 1-0 är inga stora siffror, och på Emiraten gick det tydligen trögt. Rejält trögt. 0-0. "Tråkigt" och "dåligt" var två ord som återfanns i textmeddelanden som anlände. Brukar ju vara så efter något längre landslagsuppehåll. Skador, och halvtaskig fotboll.

Vid 17:30 var det så dags för gemensamma aktiviteter och slut på tal om strategier och andra klokskaper. Det brukar vara så på en konferens. Man ska umgås ihop på kvällen. Plockade med datorutrustning, sladdar, högtalare och ljuskanoner. Hamnade litet på släp.

Och det var flyt!

Kånkades på kringutrusning passerades en TV. Och där syntes fotboll och där syntes siffror:
1-0, stod det i rutan. Det hade gått 78 minuter av matchen Bolton-United. En match som ingen uppenbarligen såg. Hittade en fjärrkontroll. Klick. Arsenal-Wigan. 0-0 och 80 minuter hade gått av matchen. Suck. Måste se hur detta ser ut. Och hur det slutar. Och plötsligt pang!
Gallas. Lagkaptenen 1-0. Pang! Rosicky. 2-0. Jag såg det. Jag gjorde fåniga gester. Alldeles ensam. Vid en TV-skärm. Skiftade mellan kanalerna. Edvin van der Sar var uppe på planen i 91:e minuten när United hade hörna. Nu kommer skit-kvitteringen, trodde jag. Bolton spelade undan. Åter Emiraten, 2-0, Arsenal rullade boll. Slut.

Så kom det sig att man fick sig en dos oväntad spänning, Premier League och en bra start på en lördagskväll. Med ett fånig leende hittade jag snart några kollegor i baren. De hade sett alltsammans. Undrade vart jag varit. I Baren visades fotboll och hockey för fulla muggar på fem stora TV-skärmar. CSKA London gjorde 0-1 borta, i sina neondräkter. Vi tömde ölen och gick iväg för att bowla.

Top of The Table!
Kunde smälta att det egna klotet inte gav någon vacker serie...

Now, we go again!

Med EM-kvalet överstökat är det så äntligen dags för klubbfotboll och Premier League igen. Missar mötet mot Wigan. Precis som Van Persie, Fabregas, Diaby, Flamini, Gilberto och Hleb. Undrar om de dyker upp på konferensen som upptar den egna helgen?
Diarra och Denilson från start?
Vem gör Adde sällskap på topp?
Eduardo?
Walcott?
Kommer någon ny kraft framåt efter jul?

Det är mer frågetecken än utropstecken när PL och CL, och Carling och FA-cup drar igång.Intensivt spelschema väntar.Som en slags kompensation till två veckors av total "Euro Stalemate."

Frågor som har svar:
Kommer jag att sakna England i EM?
Nej. Inte särskilt.
Fabio Capello efter Steve McClaren?
Whatever.
Tror jag på Sverige, Lagerbäck, Chippen, Isaksson & Co?
Inte särdeles.
Åker jag till Österrike i sommar?
Kanske. Trots allt.
Har jag biljett till mötet mot Newcastle i januari?
Ja.
---end dumb FAQ here---

RVP åter i träning

Efter drygt sex veckors frånvaro på grund av den knäskada Robin van Persie ådrog sig i det Holländska landslaget, så är nu anfallaren åter i träning. För sitt Klubblag. Enligt The Mirror kan den något matchotränade RVP göra comeback redan på lördag. Mot Wigan.