The Clean Sheat - Seger på Anfield

Det skulle vara en lögn att påstå att det inte fanns en viss oro efter den mållösa matcen mot Stoke. Men Stoke är ett svårt bortalag. Det som oroade efter den gångna helgen var självklart bristen på egna mål som vassa målchanser hos ett i stora delar nykomponerat Arsenal.

Att målen kommer betvivlades inte. Frågan efter den andra mållösa matchen var mest hur lång tid det skulle ta. Att spela ihop ett lag av något som bara för en vecka sedan mer såg ut som ett knippe individer som inte var helt synkade med varandra. Och ett gäng som slog alldeles för många bollar i sidled tillika hade svårt att gå framåt i någon riktigt ordnad form.

Bakåt var dock tätt!
Och det var gott så.
Sannolikt har Steve Bould hunnit att nöta in ett och annat under en splittrad försäsong.
Det tål dessutom att påtalas att Mannone vaktade buren och att Metesacker och Jenkinsson fanns i backlinjen i brist på "Kos" och "Bac". Ändå var det tätt. Inte helt oävet att ta med från Britannia Stadium, trots allt.

Veckan som gick blev sedan till en traditionsenlig nagelbitare i väntan på att förutsättningarna för årets säsong skulle vara tydliga.

Skulle någon förstärkning anlända?
Så blev det inte. Och jag, som andra, skakade nog aningen på huvudet. Litet uppgivet trots nya ansikten i Podolski, Giroud och Cazorla.

Samtidigt så slöts något märkligt förbund med Theo Walcott som uppenbarligen inte alls vill stanna kvar i klubben. "Han stannar - till nästa transferfönster" (För att njuta bänk i Wengers kylskåp?)

Efter en lottning till Champions Leagues gruppspel, som kunde varit betydligt sämre och detta stora "ingentng" under transferfönstrets sista dag, så var det åter dags att ställa om fokus helt på befintligt lag och årets säsong!

Liverpool borta.
Av media utnålat som "krismatch".

Efter att ha sett Liverpool och Manchester City, som var en långt mer fartfylld tillställning än Stoke - Arsenal, och där hemmalaget höll de regerande mästarna i brygga och ett enskilt misstag av Martin Skrtel blev avgörande för delad pott (2-2), så vandrade funderingarna fram och åter inför dagens möte.

Och visst var det fart och tempo från start på Anfield!
Fotbollsunderhållning av första klass. När sedan Podolski fick göra sitt första mål för sitt nya lag så skrek strupen av sig själv. Rätt ut.
Islossning?

Och trots anstormning och ett stundtals oerhört hårt tryck från hemmalaget så fick vare sig Suarez eller någon annan fråm LFC bollen i nät bakom Mannone som återigen vaktade buren.

Det fick dock ett annat nyförvärv, detta när Cazorla på närmast "gammalt Arsjavinskt manér" slog in bollen från vänster och ur nästan ingen vinkel alls. Ett litet tack på vägen till herr Reina som inte gjorde en helt klanderfri räddning. Islossning 2?

Mentalt måste detta sätta sina goda spår. Öka självförtroendet. Det går att göra mål i en annan liga och ett nytt land.

Matchen kunde spelas av utan några större dilemman och en oerhört viktig skalp var tagen när Howard Webb blåste av.
Diaby (offensivt) och Arteta (defensivyt) gjorde båda storverk på mittfältet.
Vet inte om jag någonsin sett Diaby göra en sådan match?

Varför Diaby är så ojämn är frågan som snurrar upptill, i sina stunder är han helt outstanding. Att skador ären bidragande orsak till detta ojämna spel då speltiden varierat har självklart medfört att det inte blivit någon kontinuitet för vare sig Diaby som hans lagkamrater.

Det ska bli intressant att se om detta var en "undantagsmatch" eller om denna så av skador så drabbade och ofta olycklige mittfältare äntligen kan få en säsong man väntat på sedan han kom till klubben.

Och så:
För exakt ett år sedan hade Arsenal släppt in tio mål efter sina tre första matcher spelade.
I år noll.
Smaka på den!

Kan detta lag få en defensiv av gammalt klassiskt Arsenal-snitt så är det framsteg att verkligen glädjas åt. Steve Bould lär onekligen ha en del av egna erfrarenheter att lära ut. Och det synes som att han börjat sitt jobb på allra bästa sätt.

Up The Gunners!

Celebrating 125 years - 180 mållösa minuter

En märklig situation med ett märkligt domslut, men det fanns annat som inte var mindre märkligt under lördagen på Emiraten

Ännu en "svit" bröts under lördagen när Liverpool, som inte lyckats med att besegra Arsenal i London sedan år 2000 kom på besök i Arsenals hemmapremiär, jubileumssäsongen 2011/12.
0-2. Och ett poäng inkasserade på två ligamtacher. "Forward" eller "framåt" är förövrigt det bärande epitetet för säsongen. På lördagens kväll känns det som att "Backwards" kunde vara mer passande. Tyvärr.

För statistiknörden tål att påtalas att det nu var fyrtiotvå (42) år sedan Arsenal gått mållösa från två matcher i ligastarten (180 minuter - egentligen totalt 192 minuter med tilläggstid). Vilket jubileum. När hände förövrigt att Liverpool höll i bollinnehavet till 53% över en match och Arsenal i resterande 47% - på hemmaplan?

Den stora "snackisen" inför match var Samir Nasris uttagning inför densamma och Wengers uttalande om att han avsåg spela och använda en spelare som står under kontrakt som han behagade. Och spela fick han. Hela matchen. Och den blivande klubbytaren (?) Nasri var långt ifrån sämst på planen för Gunners.

Men det var uddlöst, det var spretigt och det var stundtals tempofattigt. De kvicka passningarnas tid kändes avlägsna. Åderlåtna av skador, avstängningar och inte minst nyförvärv, medför att Arsenal spelar som de gör just nu.

Återigen såg det ut att bli en "defensiv triumf" med Vermaelen och Sagna (för dagen förpassad till högerkanten) som solida pjäser. Någon form av förbannelse tycks vila över klubben för tillfället. Fler skador är knappast vad som behövs, och inte fler skador på de - numera - mer betydelsefulla spelarna. Med detta i sinne som minne så var det djupa suckar att bevittna hur en illagrinande Koscienly knappt tog sig av planen med någon ryggskada.

In så med unge spanjoren Miquel som överraskade ända till dess att en offsidespringande Suaréz förvillade så pass att nämnde Miquel slog upp bollen i ansiktet på Ramsey varpå bollbanan gjorde att Liverpool fick ledning på ett självmål i 78:e minuten.

Frimpong var hetast i Arsenal, och såp het at två gula kort blev till ett rött och ny avstängning.
Vid ett annat humör hade jag gärna uppehållit mig vid Frimpong som bidrog med energi och fräschör när spelare som Walcott, Arsjavin, och Robin van Persie underpresterade noterbart för att uttrycka sig diplomatiskt.

Killen kan komma att betyda mycket, men har ett temperament att tygla. Frimpong framför Diaby sju dagar i veckan var känslan fram till kort nummer två. Det var ett onödigt kort att ta, och det lämnade laget decimerat till tio man. Återigen.

Det blir så mycket gnällbänk att jag blir trött. På mig själv. Att styrelse och manager inte förberett sig för ny säsong med den förra i minnet är oförståeligt. Man funderar onekligen på vad som kommer att ske om Arsenals resa till Italienska Udine slutar med förlust vilket känns mer sannolik än osannolikt.

Man funderar på hur tongångarna går när ett lag fullt av reserver åkt upp till Old Trafford kommande helg och riskerar stå kvar med ett poäng efter tre matcher spelade. Om någon trodde att det var full orkan kring klubben just nu så törs jag knappt invänta resultatet av ytterligare två förluster.

I det massiva Twitterflödet under lördagskvällen kommer olika uppgifter om Samir Nasri och hans framtid. Några hävdar att förhandlingarna med man City har kollapsat och att fransosen blir kvar i Arsenal säsongen ut - andra hävdar att efter lördagens insats så jobbas det för fullt för att han ska kunna lämna snarast möjligt.

Det sägs också att belgiske Eden Hazard i princip är klar för Arsenal och för ett kontrakt värt £25 - £28 miljoner, men att det inte kommer att bli någon affär alls om Arsenal havererar i kampen om gruppspel i Champions League.

Ligamötet gav brösttoner från Liverpool, medan Arsenalsupportrar fortsätter att ventilera sin frustration om att lager och klubben är på väg ned i bråddjupet. Om jag vore souscer skulle jag möjligtvis var glad för poängen - men fortsatt orolig. Det fanns inget i Liverpools spel som imponerade och det krävdes en man mer och hjälp av domare för att ta poäng mot ett lag som präglades av orutin som debutanter.

Helgen efter premiären

Okey, första hemmatchen mot nykomlingen Blackpool som inledde sitt deltagande i Premier League med ett riktigt målkalas på botaplan mot Wigan.
0-4.

Om Arsenals premiär borta på Anfield mot Liverpool är väl det mesta uttömt som skrivet. Massivt bollinehav under första halvlek - men inga avslut. Fördel av att vara en man mer på planen - men ingen utdelning. Ett evigt sidledsrullande istället för attack, och så en sedvanlig försvarsmiss. 1-1 får väl ändå ses som godkänt i "sjukstugan AFC".

Förvånande nog så har inte matchbilden fått Wenger att reagera på transfermarknaden. I alla fall inte med (defensiva) spelare in. Istället såldes jättelöftet Jay Simpsom till Hull, Fimpong (med en lyckad försäsong) adderas till gänget i sjukstugen (långtidsrehab) och Nasri har opererat minisken...

* * *
Själv har Wenger hunnit plita på nytt kontrakt till och med år 2014 och de värsta pessimisterna hävdar att fyra titelösa år därmed väntar. Kanske har de rätt. Tas inga initiativ till att förstärka truppen innan månadsskiftet så är jag beredd att tro detsamma.

Fokus är på defensiv, och målvaktsafrågan har blivit nya följetongen. Är tveksam till 37-årige Schwarzer, och detta apropå upprepade skador - men nytt blod i någon form behövs till truppen.
Är världen tom på duktiga målvakter som vill till ny miljö och få chans att spela Chanpions League?

Backlinjen är för övrigt nu så tunn att man börjar bita på nagelbanden redan dagen innan match. Just nu har vi Djourou (!) och Vermaelen tillgängliga som mittlås. Två personer.

* * *
Gallas till Tottenham. Vad säga?
En egocentriker som inte verkar nämvärt intresserad av laganda. Rutin försvann, men personligheten är inget som lär saknas. Han lär på älskad på The Lane. Tål att påminna sig om att Gallas var en del av Les Blues slutgiltiga kollaps i sommarens VM. Intrigmakare och tjurskalle.

* * *
Men är det bara bakpt det behöver tätas?
Med tanke på spelet mot Liverpool, där nyförvärvet Chamakh, gjorde en hyfsad insats, så har vi Bendtner borta, sålt av Eduardo och nu senast Jay Simpson...


* * *
"Arsenal årets Liverpool" - inte helt osannolikt. Låt oss se första hemmavinsten idag!

Ingen Cole - Hur tänker Wenger i Österrike

Det bidde ingen Joe Cole till Arsenal. Han hamnade i Liverpool. Hos kompisen Gerrard. Och gamle bekantingen, tillike nya tränaren Roy Hodgson.

Efter den traditionsenliga träningsmatchen mot Barnet, sade Wenger att det var slutdiskuterat kring Cesc Fabregas framtida klubbtillhörighet. Med framtid avses den kommande säsongen.

Det synes som att Wenger har en synpunkt och Barcelona (som aldrig kan låna för mycket pengar) inte delar samma syn. Jag är fortfarande högst osäker på om Fabregas någonsin spelar i London mer.

Vad har Wenger för reservplaner?
Hur tänker han nu när han tar med /delar av/ truppen på träningslägret i Österrike?
Om Cole inte är ett alternativ och Cesc försvinner. För Ivan Gazidis kan tala med Barcelonas representanter.

Vad är Plan B, och vad är Plan C?

Eduardo på utgång, frågetecken kring målvakt, Sol, Gallas och Silvestre bort.
Vad är det för Arsenal vi får se om någon månad, i ligapremiären mot "Joe Coles" Liverpool?

Två nyförvärv har det blivit. Det försvinner fler än vad som hittills tillkommit.
Vilka spelar när Nasri, Rosicky, van Persie och Arsjavin ligger i sjukstugan?

Efter en veckas elände...

Efter en veckas elände...
...så vinner Arsenal en oerhört viktig match mot Liverpool med ett hederligt "one-nil". Kunde Wenger TREHUNDRADE seger som manager för Arsenal kommit lägligare?

Diaby nickar in en passning från Rosicky. En mach som startade oerhört slött, lätt stirrigt, blev så försiktig (från båda håll) och sedan avslutades det i en riktigt högoktanig nagelbitare!

Så oerhört viktiga poäng på spel att Wenger i slutet, med ledning, bytte ut Bendtner mot Sagna och lämnade Eboué kvar på planen. Här skulle poängen minsann hållas. Detta även om domare Howard Webb gärna ville annorlunda genom att tilldöma Liverpool en icke-frispark i slutsekunderna utanför Arsenals straffområde.

Kvällens resultat i övrigt var bara att jubla över. Som Arsenalvän. Detta efter en ren helvetesvecka. Everton hemmaslog Chelsea och Manchester United spelade kryss mot Aston Villa. Tottenham fick på pumpen, liksom Liverpool.

Sex poäng upp till Chelsea, där det var nio i går. Och nu sju päng till Man Utd. Återstår så tolv matcher och 36 poäng att spela om...

Kvällen lär oss dock (återigen) att det finns inga säkra som lätta matcher i år!

En ängel över Anfield

Med flera lördagsresultat som gav vattnad mun, poängtapp för Chelsea, förlust för Manchester United och Spurs, så inväntades högtiden under Lucia. Den som kom att avgöras på Anfield i Liverpool.

Det brukar alltid vara synnerligen spännande tillställningar när dessa två kontrahenter gör upp på planen. Men det var oroligt i magtrakten när Liverpool deklarerat att man nu "startar om", och med målfarlige Fernando Torres åter i startelvan. Detta samtidigt som sjukstugan är fortsatt full hos världens vackraste Londonlag.

Och inte startade man bra. Läs: Arsenal. Liverpool startade dock alldeles ypperligt med högt tempo som hög press på bollhållare. Frågan var så inte om Liverpools ledningsmål skulle komma, utan när. De kändes giftiga vid varje fram- som inspel, medan Arsenal var så uddlösa att man funderade på om det bara var Song som var villig att arbeta hårt i blåstället man spelade i för dagen.

1-0 av Kuyt i minut 43 efter att Almunia fumalt (!) och tappat boll efter frispark. Trodde ärligt talat att det var den matchen, och sannolikt även den säsongen.

I paus fick spelarna sig en rejäl uppsträckning av Wenger. ("Ni är inte värda tröjan ni spelar i"
- enligt Vermaelen, efter matchen) Kanske hörde även Glen Johnson detta utbrott då han 5 minuter in i den andra halvleken blev så stressad av Walcott och Nasri att han rullade in bollen i eget mål.

1-1 och en vän ängel flög över Anfield. Eller kanske var det Lucia som spred sitt ljus. Arsenal fick bättre fart på passningsspelet och här serverades en synnerligen jämn drabbning. En nagelbitare till peparkakan. Så kom Arsjavin fri, och gjorde det jag trodde man glömt under november, nämligen konsten att skjuta. Och med ett praktskott gick bollen i mål.

Sedan väntade 36 minuters jakt där Liverpool fick på en oerhört tuff press. Men Arsenal lyckades hålla undan, och resultatet stod sig matchen ut. Vermaelen gjorde ett hästjobb. Men även unge Traore ute på vänsterkanten.

Ljus i decembermörkret. Arsjavin gjorde det mot Liverpol igen, och äntligen tog Gunners chansen som bjöds när andra lags resultat öppnat för en fortsatt spännande säsong.

Kniven på strupen i varje match nu.
Så även mot gäng som... Burnley!

Från ligacup till klassiskt känslomöte

Hat haft strul med bredband, routerers, och gud vet allt som gäller datorer i veckan. Ett äkta "I-landsproblem", men lik förbannt nog så irriterande.

Veckan bjöd en av de mest underhållande matcher jag sett på länge. Och det var inte det faktum att Arsenal gick vidare med seger när de spelade bort Liverpool med 2-1.

Det gjorde självklart inte känslan och upplevelsen från matchen sämre. Men nöjet bestod främst i att se hungriga och taggade spelare ur det yngre ledet. Då tänker jag inte på Silvestre, eller Senderos, som utgjorde mittbackslås. Att få se kalasmål är heller inte skadligt. Här bjöds vi på tre - av tre gjorda.

Detta var sannolikt det mest rutinerade laget Wenger ställt så tidigt i Carling Cup på mången år. Nasri, Eduardo och Bendtner kan gå in i A-laget sju dagar i veckan om de är friska. Nu fick de litet match i ben, kropp och hjärna efter tider av konvalescens.

Oerhört glädjande att se energiknippt Nasri åter. Litet ringrostig, men ett kapital och en lagspelare som (tyvärr) inte använts denna säsong och som kan bli just hur nyttig som helst.

Utropstecknen som förgyllde kvällen bar namn som Fran Merida och Craig Eastmond. Det kunde sett sämre ut. Är detat säsongen då det ska lossna på allvar för Merida?


Fabianski åter som burväktare.
Kändes tryggare och mognare än Mannone i sina ingrepp.

* * *
I Liverpool gjorde så den omtalade sommarvärmningen från Roma entré: Alberto Aquilani. När han kom in på planen fick Liverpool ett helt nytt spel. Här en dirigent. Apropå sparkapital som ännu inte använts. Om han är bättre än Alonso?
Tveksamt, men omöjligt att döma utifrån speltiden som gavs, dessutom i en ligacup.

* * *
Klassiskt "hatmöte" väntar denna lördag som är röd som en söndag. Det blir inte kyrkogård och ljussättning idag. Det är många mils resor när man har de kära men framlidna på annat håll i landet. Det blir Londonderby i hemmet efter en slitig höstvecka.

Vad att vänta?

Full gas från båda håll. Här lär alla spela snäppet ovanför den egna maxkapaciteten. Prestigen är enorm. Men denna gång är faktiskt även tabelläget direkt hårfint mellan lagen. Matchen gäller mer än gammalt fiendeskap.

Se upp för Peter "Storkträdet" Crouch som kommer att slänga sig fram mellan Gallas och Vermaelen, med huvudet som slagträ mot bollar i luften.

Robbie Keane ska man alltid se upp med. I veckan har han gapat och hojtat om att Tottenham är det bättre laget. Varning före att han får truppen att inbilla sig det.

En smäll idag känns tuffare än idiottappet mot West Ham.
Jag hoppas att Wenger drillat sina mannar. Taggtråd till frukost.

* * *
Vem som står i målet för The Gunners?
Blir detta Almunias återkomst?
Sannolikt.

FA-Pokal för framtiden på Anfield!

FA Youth Cup Final 2:2
Liverpool: 1 (2)

Arsenal: 2 (6)

Exakt på dagen TJUGO ÅR sedan det "mirakulösa guldet med den mirakulösa vändningen" borta på Anfield, då Arsenal säkrade ligatiteln på stopptid i slutminuterna, så åkte Arsenals reserver anno 2009 upp till Liverpool för returen i FA Youth Cup Final. Gänget ledda av en som var med på planen 1989: Steve Bould.

Och visst blev det pokal för de unga som förvisso hade bekväma 4-1 med sig från fredagens möte. Och för första gången sedan 2001 hade Arsenals ungdomar tagit sig till cupfinalen, och säkrade titeln. Stort, och ett synnerligen gott avslut på säsongen!

En synnerligen "märklig kväll", där lagkapten Jay Emmanuel-Thomas fick lyfta en åtråvärd buckla på ett ett sådant datum. I Liverpool.

Steve Bould har all anledning att vara nöjd med insatsen den gångna säsongen. Seger i Premier Aacademy League - på White Heart Lane, och så FA Youth Cup och seger på Anfield.

Tongivande spelare för kvällen; Jack Wilshere, Henri Lansbury, ovan nämnde Emmanuel-Thomas och inte minst keepern James Shea. Kvickhet och attack mot ett Liverpool som var mer taggade i returen än under första finalmötet. Men arsenal ägde mittfältet och skapade passningskorridorerna. Ny styrka åt Liverpool fem minuter in i andra halvlek efter kvittering 1-1 och tveksamt ingripande av backen Kyle Bartley.

Men sedan var det Young Guns som åter tog tag i taktpinnen.

Uppgifter i Setanta Sports 1 gjorde gällande att flera managers från The Championship var på plats under kvällen. När firandet väl lagt sig återstår att se vilka som nu erbjuds plats som "utlånade" under kommande säsong.

Helt klart är att Wilshere som redan debuterat i A-laget, och Emmanuel-Thomas lär synas som märkas mer framöver.

En efterlängtad pokal bärgad. Och det på en plats och mot ett lag som inte gjorde segersmaken sämre!

Unga stabila mot Liverpool, och annat

Trevlig fredag!

En mycket stabil seger inkasserades nyss, det vill säga under fredagskvällen, i första rundan av
FA Youth Cup Final mellan Arsenal-Liverpool. 4-1 till de unga kanonerna på Emiraten där hemmapubliken stundtals bjöds på ren utklassningsfotboll.

Styrkorna ledda av Steve Bould gjorde en imponerande insats, och bäst av dem alla var Jack Wilshere. Moget och fartfyllt. Här fanns mer krut än vad vissa visat i A-laget, törs jag påstå.

Det blir tufft för Pool att vända i returen hemma nu på tisdag den 26:e maj.

* * *
Om de något äldre spelarna noteras två saker för dagen.

1. Fabregas frias av FA i "spitgate". Det finns inget som visar vad Hulls Phil Brown påstått: att Cesc, som inte ens spelade i FA-Cupens kvartsfinal, skulle ha spottat på Hulls assisterande tränare Brian Horton. Hur ska nu Brown ta sig ur detta?
http://www.thefa.com/TheFA/Disciplinary/NewsAndFeatures/2009/Fabregas_charges_not_proved.aspx
Jag väntar med spänning.
(Browns agerande är förövrigt fortfarande "ett ärende" då FA utreder osportsligt uppträdande i samband med Browns "kommunikation" med dommaren...)

2. Adebayor kommer inte till start i sista matchen för säsongen. En ljumskskada stoppar Tongolesen som är ett det hetaste ryktet att vara på väg att lämna klubben...

* * *
Mycket spekulationer om Wenger till Real Madrid i veckan. Skakade först helt av mig det tugget. Dock väl medveten om att något känslige Le Boss lär ha tagit mycket illa vid sig av viss kritik från supportrar som framfördes vid en träff med aktieägare förra veckan (som tidigare här refererats) angående egen insatys som enskilda spelares.

Det finns en intervju publicerad på BBC under fredagen som nu inte gör mig så mycket klokare. Titta själv, och fundera. Sätt din egen rubrik.
http://news.bbc.co.uk/sport2/hi/football/teams/a/arsenal/8064031.stm

Dagen efter matchen som inte blev

Det är dagen, snarare kvällen efter, matchen som inte blev. Kallduscharna i London kan tydligen komma väldigt tidigt. Eller väldigt sent.

Barcelona vidare till Rom efter att ha slagit Chelski på övertid på Stamford Bridge. Kan meddela via live-rapporter att stämningen på Stamford Bridge efter Iniestas mål var ungefär lika munter som efter Ronaldos frispark på Emiraten.

Manchester United - Barcelona.
Det skulle ändå vara liiiitet plåster på tämligen ömma sår om Thierry Henry fick spela, och sänka Mancs i Champions Leaguefinalen. Henry är dessutom värd pokalen.

I övrigt "Dagen efter matchen som inte blev". Glädjande som värmande att nästan samtliag Goooners världen runt på olika forum och bloggar ändå sluter upp kring Gibbs. Stötta grabben!
Arsenalhjärtan out there!

Saker jag inte orkar med en dag som denna är Bendtners fyllespel i Kensington. Jag kan förstå det. Men jag orkar inte med det. Det jag varken kan förstå eller orka med är att Adebayor lovar framtiden i Arsenal. Tänk rätt, tänk om.

En annan sak som hjärnan funderat över när såväl flera av de egna supportrarna som världens all fotbollsexpertis inom media skriker om ARSENALS FIASKOSÄSONG är följande:

Hur kommer det sig att Arsenal, sett till sitt spelamaterial och sina skador är "så fiasko"?
Detta samtidigt då Liverpool är så heta, så brfa, "you never walk alone", yada-yada.

Det blir sannolikt inget ligaguld för Liverpool. Inte i år heller. Det blir några poäng över Arsenal i serien. Okey. Säsongen i övrigt då?

1. Engelska ligacupen/Carling Cup: Liverpool ut i åttondelen, Arsenal ut i kvartsfinalen.

2. FA-Cupen: Liverpool ut i sextondelen, Arsenal ut semifinal.

3. Champions League: Liverpool ut i kvartsfinalen, Arsenal ut i semifinalen.

Varför är det ena succé, det andra fiasko?
Maila och förklara så jag förstår.

Gooonerish Night!

Säsongens match!?

Premier League omgång 33
Liverpool: 4
Arsenal: 4

Någon Eduardo fick vi inte se. Tyvärr. Ska inte fördjupa mig i Bendnters insatser. Han gjorde ju ett ett mål, onside, fast linjedomaren såg fel. Dömde fel. Men ett Arsenal i brygga lyckades stänka in 4 mål på Anfield. Phu!

A R S J A V I N!

Mästarklass lile tsar. Vilket tempo, vilken (stundom totalt nervbitande) press, vilken spänning.
Matchen skulle kunna refereras i en högoktanig thriller.
Det blir bara några direkta rader, med hög puls.
Detta måste vara säsongens match!?
Ja. Det känns närmast så.

DET FETA RÖDA KORTET GÅR TILL ERIK EDMAN, FD-SPURSLIRARE, SOM FÖRSÖKTE SNACKA SIG TILL EN PLATS I POOL!? Skärpning Canal Plus!

Eduardo på Anfield

Laddad. Vill se Eduardo på Anfield. Cutting in. Känner folk, sanna Arsenalsupportrar, som i två dagar talat om att "kryss är okey", till och med att "en förlust är okey" (!)

Varför? Enbart därför att de inte mäktar med att se Manchester United som ligasegrare senare i vår. Igen.

Sådant kan man inte bry sig om. Jag skulle ha lika svårt att se Liverpool ta sin första PL-titel. Ungefär så storsint är jag. I alla fall vad gäller Premier League. Arsenal ska spela sitt spel efter egen agenda. Ska slita för att säkra fjärdeplatsen. Slippa flåset från Aston Villa. Gunners ska ha ambitionen att gå mot en tredjeplatsen. Det skulle smaka!

Bring on the London Reds!
Come on Arsjavin, Nasri.
Shine on Eduardo!

Dyrköpt kryss

1-1 jag sa', 1-1 det va'...
Det blev ett dyrköpt kryss på Emiraten när serieledande Liverpool kom på besök. Fabregas skadad, och hur lyckligt är det när mittfältet redan är så sargat?

Howard Webb som älskar att stå i centrum, och alltid delar ut fett med kort som en pokerdealer på en sjaskig sylta, samt blåser i sin domarpipa varannan minut, såg dessutom till att ge Adebayor två gula kort. Ut och hejdå. Lysande inför nästa bortamöte mot Villa.

Matchens första 45 minuter spelades i ett hyfsat tempo. Det var fart och attack, från båda håll. Inte avvaktande och segt som befarats. Robin van Persies ledningsmål, ett skott med högern, en delikatess. Men frågan var nu bara exakt NÄR Keane, som varit urusel i Liverpool, skulle få göra mål för Liverpool mot just Gunners. Det fick han innan halvtidsvilan, och "assist" bör tilldelas Djourou och Gallas som låg högt uppe i banan och inte hann ikapp den ständigt väntande Keane.

Andra halvlek linkade. Tack vare Webb. Märkligt nog lyckades inte Liverpool forcera fram något matchavgörande eller några nämnvärda farligheter, detta trots fördelen av en man mer på planen. Och trots Fabregas frånvaro på mittfältet där Liverpool stundtals även tog kommandot.

Fabregas mot Diaby var inget önskebyte, och då har vi ändå inte sett Fabregas i form denna höst/vinter. Diaby är en skicklig dribblare, men håller alldeles för länge i bollen innan han spelar den vidare. Inga farligheter därifrån, trots chans att poassa en friställd Robon van Persie som var onside.

Summa sumarum: Ett rättvist resultat utifrån de förutsättningar och den prägel matchen gavs. Snart får Wenger enbart köra reserver, då ordinarie manskap är skadade / avstängda.

Det blev inget "ryck" idag. För något av lagen. Läge: Status Quo. Gladast ikväll är sannolikt Chelsea, Manchester United och Aston Villa. Där gick ännu en match i serielunken, och vare sig Arsenal eller Liverpool fick ta hem den fulla potten.

För övrigt var det trivsamt att se Nasri åter. Men han syntes dock mest under första halvlek.

Vinna? Försvinna?

Jodå. Vi vet att Arsenal lyckats mot Manchester United i ligan i år. Och mot Chelsea. Idag, fyra dagar innan julafton, Liverpool på besök. Och det är 5 poäng upp till toppen vid vinst, men det är 11 tunga poäng till "TOP OF THE TABLE" om Liverpool kommer till London och inkasserar de tre poäng som ligger i potten.

Vinna?
Försvinna?

I kväll har Arsenal spelat 18 av ligans matcher. Elva poäng från toppen skulle vara ett ointagligt jätteglapp. Det vet alla. Det vet Wenger. Under lördagen fick så Aston Villa tre nya poäng. Efter ett självmål från West Ham...

Söndagens underligaste dumrykte: Carlos Tevez köps loss från Manchester United till Gunners. Prislapp £32 miljoner. Röks det crack på Sunday Mirror såhär till jul?

Och på Daily Mail har man dragit rejält med julpints. Mörkt kraftigt Ale:
Arsenal are preparing a club record 20 million bid for Russia forward Andrei Arshavin in a dramatic move to bolster their squad this January.

Apropå "försvinna". Wenger ska börja träna Real Madrid. Det vet kvalitetsvittnet News Of The World att berätta idag...
...sedan ska hela laget falla i spillror och samtliga spelare ska flytta till sommaren...

Tjenaremoss!

Jag tror förövrigt på en tillknäppt historia idag. Båda lagen vet hur viktig matchen är, oavsett "prestige" i mötet. Vinna. Försvinna.
Jag spelar kryss. 1-1.

Är påven katolik?

"It is frustrating because Sunderland never came out. In fairness, they defended very well. They just focused on defending"

Dagen efter: Är Wenger förvånad? (Är påven katolik?)
Inte trodde han väl att Keane's Sunderland skulle bjuda på en öppen match?
Inga lag spelar "öppet" mot Arsenal längre. Det vet till och med grannens slöa katt.
Hur Wenger tänkte inför mötet är omöjligt att besvara. Uppenbarligen tänkte han att van Persie skulle vara en god kantspelare och att 4-5-1 var det mest optimala spelsystemet mot en defensiv mur. Facit kring den taktiken behöver inte ältas ytterligare, men en ödmjuk önskan om att läman detta "CL-uppställ", och återgå till klassiska 4-4-2. Sätt Nasri på kanten istället för Robin van Persie.

Dags att tänka om. Många som inte förstått vad Sunderland och Fulham insett vet nu hur lätt det är att förstöra Arsenals "vackra spel".

* * *
Någon Rosicky på kanten lär vi inte få se mer i år, och frågan är om vi någonsin får se honom i Arsenal igen. Den knäsena som uppkom i januari har inflamerats. sannolikt kan han inte spela före jul. Och kan han inte spela före jul, så är frågan om han blir kvar när vinterns transferfönster öppnar?

* * *
Noteras: Liverpool tycks ha hittat flytet i ligan för första gången på decennier. En 2-0 ledning av ManCity vändes borta till vinst 2-3. Det blir en trekamp iår. Manu, Chelski, Pool. Sedan är det många som aspirerar på fjärdeplatsen.

Inte heller Spurs mäktade med Hull idag, och de på förhand så utdömda nykomlingarna ligger trea i serien. Måste ändå erkänna mig till de imponerades skara kring den saken.

* * *
Innan uppehållet läser vi tabell:
1 Chelsea 7 5 2 0 14-3 17
2 Liverpool 7 5 2 0 10-4 17
3 Hull 7 4 2 1 10-11 14
4 Arsenal 7 4 1 2 13-5 13
5 Aston Villa 7 4 1 2 12-10 13
-------------------------------------
20 Tottenham 7 0 2 5 4-10 2

Ja, jag hänger på doom-trenden!

Är man plötsligt en misserablel och illojal "medgångsupporter" (efter decennier) om man inte kan ta en förlust mot Fulham?

-Om man inte ser den ljusaste av framtid i ett mittfält med paret Denilson och Eboué?
-Om man undrar vad fan som står på när lagkaptenen står och sover i backlinjen?
-Om man summerar de senaste årens spelarförluster/försäljningar - och väger det mot vad som har köpts in, och konstaterar att kvaliteten inte ersatts där man tappat och sålt?

Kalla mig doomer. Gooner-doomer.
Diaby, ständigt skadad, som så många andra, blir aldrig vad Flamini var i fjol.
Vi hade en makalös start ifjol. För vi hade ett starkt mittfältspar i Cesc och Flamini.
Det paret finns ej mer.

Vi var uträknade då.
Men tillskillnad mot andra var jag inte en dystrer gnällspik då.
Men jag känner mig verkligen och fullt ärligt som en sådan nu.

Problemet måste vara pengar. Inte ens Wengers fascination kring att göra män av pojkar och stjärnor av talanger, kan förklara årets trupp. Wengers vinnarskalle måste självklart se - genomskåda - denna tunna trupp - och dess svagheter.

Det kostar på att ha en fin arena. Om några år ska intäkterna överstiga kostnaderna. Har Arsenal råd att förfalla till ett mittenlag ungefär fram till OS i London år 2012?

Det behövs minst TRE värvningar: centralt i backlinjen, central defemsiv playmaker på mittfältet, och en avslutare och matchvinnare på topp. Alla positioner kräver TOP NOTCH.

Men därtill finns inga pengar.
Trots år av försäljningar, Vieira, Reyes, Henry, Hleb m.fl.
Tough shit.
Nästa år lär Fabregas dra. Om inget radikalt inträffar.
Fabregas vill ha Xabi Alonso som partner. Han talar nu till och med öppet om det i media.

Varför inte glädja honom åtminstone i år?
Bit i det sura öpplet och hosta upp vad Liverpool vill ha. Åtminstone till EN rutinerad PL-spelare bör finnas casch även om Emiratens kostnader tycks få kassakistan att blöda.

Vinna eller försvinna...

Klockan tickar. Tredje mötet mot Pool sedan förra onsdagen.
1-1
1-1
Ska det bli 1-1 på Anfield?
Avgöras det hela på straffar?
Eller kör ett aggresivt Liverpool över Arsenal med 2 snabba mål för att sedan flyta in 11 man runt eget mål?

Vinna eller försvinna. Idag gäller det som nu finns kvar att jaga för The Gunners.
UEFA Champions League.
Någon anonym har mailat mig och påtalat att jag är en pessimist som hävdar att ligatiteln är borta. Kanske är jag det.
Att Mancs tappade 2 pinnar mot M'boro i helgen gör inte att jag ändrar min inställning, även om ordstävet "hoppet är det sista som överger människan" gäller även här.
Men gladast och hoppfullast är nog Chelski efter helgen.

Lagom till kvällens "europaspel" aviseras att Rosicky inte spelar mer denna säsong. Kanske inte heller för sitt hemland Tjeckien i EM. Det låter allvarligt med tanke på att Rosicky nu varit skadad sedan slutet av januari. Eller: skadan har varit betydligt allvarligare, mer svårbehandlad, än vad klubben aviserat utåt.

Någon som tror att det är en slump att Torres går ut i media just idag och aviserar att han kunde spelat i Arsenal, men valde bort laget. Psykologi, någon?

1-1 Hur tänkte Wenger?

Arsenal: 1 (Bendtner 54')
Liverpool: 1 (Crouch 42')

Det var inte idag, lördagen den 5:e apri, som ligaguldet försvann ur siktet. Det gjorde det mer defintivt på Stamford Bridge. Men resan bort från titelstriden började redan borta i Birmingham.

Andra mötet av tre på kort tid nu mot Liverpool. Ett Liverpool som i ligan har en fjärdeplats, och tillhörande garantiplats för CL-kval, kvar att spela för. Benitez kunde ställa ett helt annat lag på Emiraten denna lördag jämfört med onsdagskvällen.
Signalen glasklar: CL-returen kommande vecka mot Arsenal har högsta prioritet.

Tydligen tänkte Wenger likadant.
Eller: Hur tänkte Wenger när han mönstrade upp en startelva med Hoyte och Traore i backlinjen? Med Gilberto på mittfältet och Bendtner ensam på topp.

Av Wengers ilskna gestikulerande och sura miner efter kryssmötet att döma så tänkte sig nog Wenger en seger för att fortfarande åtminstone ha en teoretisk chans att hänga kvar i kampen om ligatiteln. Nu blev det kryss och ligaguldet är helt kört.
Helt kört!

Kanske ville Wenger inte slita på Adebayor, Clichy och Hleb inför returen på Anfield.
Men med det lag som ställdes på planen i första halvlek gick Liverpool mycket rättvist med ledningsmålet till pausvila.

Sedan kom byten efter hand i andra halvlek och trion ovan fick äntra planen. Bendtner fick revanschera sitt dråpliga stopp på mållinjen i onsdags genom en dansk skalle som tryckte in bollen bakom Reina.

Sedan tryckte Arsenal på. Men utan någon utdelning.
Rafa Benitez kontrade med att slänga in Gerard, Torres och Voronin. Den sistnämnde fick två farliga chanser - som han brände.

Annars kändes Almunia osedvanligt skakig idag. Kanske var det den -ÅNYO- nykomponerade backlinjen som gjorde den nykontrakterade spanjoren osäker. Två mycket märkliga utrusningar, långt från mål (klar "Mad-Jens klass") kunde medfört noll poäng för Arsenal. Nu blev det inte så. Litet uppgivet konstateras att ett poäng eller noll poäng mer är av akademisk betydelse. Poängskörden skule ha varit tre. Men då borde Wenger startat med bästa lag. Det gjorde han inte.

Han kanske känner det andra redan noterat; fem poäng upp till ett Manchester United i högform är kanske tre poäng för mycket...?
Men det stämmer inte med Wengers tjuriga vinnarskalle. Han kanske gamblade, men gamblade fel.

Nu återstår endast Champions League om någon titel ska bärgas. Jag räknar med en riktigt tuff tillställning på onsdag. Det finns inte något mer att förlora nu i en säsong som började i dur, men alltmer går mot moll.

Matchens Arsenal-lirare?
Inte var det Hleb som fick bollen på foten framför öppet mål i 92:a minuten men sjabblade bort situationen. Inte var det Fabregas som tog sina skott vid tre tillfällen rätt in i Liverpools försvar, och som inte varit sig riktigt lik de senaste två månaderna.
Får väl bli Bendtner då. För målet. En viktig revansch i en kryssmatch där resultatet var rättvist sett til 93 minuter.

Förövrigt anser jag att Eboué ska säljas. Bort med honom. Han ska inte ha kanonen på bröstet!

Felapterad dansk dynamit

Arsenal: 1
Liverpool: 1

Kvartsfinal mot Liverpool i Champions League. Hemmaplan och det borde varit upplagt för fest!

Istället bjöds en osannolikt tråkig förstaperiod helt utan nerv och helt utan puls.

Eboué på högeryttern var Wengers startval, och det sade något skumt om upplägget. Liverpool spelade som förväntat. Det kunde varit vilket italienskt lag som helst på besök. Tre eller fyra personer på Arsenals bollhållare. Sju man runt eget straffområde, Torres, Babel och Gerard var "kontringsspets". Ändå var det Arsenal som gjorde mål på fast situation (!) och Liverpool som skapade spelmål efter en tafflig backmiss. Det var konstigt och det var trist.

Med andra halvlek började Wenger att rätta till ett av de egna misstagen. Hleb flyttades in från vänsteryttern till mitten. Och.. Tada.. Vips såg man mer av Hleb under andra halvlekens första 5 minuter än vad man sett under de första 45. Det vet vi alla - var Hleb passar bäst. Walcott in på kanten med Hleb inne i banan. Bort med Robin van Persie som hellre letade svåra avslut än tog dem själv. Nu blev det plötsligt liiitet fart i spelet. Men att dyrka upp Liverpools defensiva köttmur kräver ett Arsenal i helt annan form än vad laget befinner sig i just nu.

En mycket "misstänkt straff" blev till en hörna när Hleb fälldes. Märkligt. Men inget förvånar vad gäller domslut längre. Vilket är illa i sig. Men så är det.

Bendtner heter killen som bör sova sämst inatt. Och nästa natt. Och nästa. Öppet mål och plötsligt virrvarr i Liverpools försvar borde gett Arsenal seger och 2-1. Istället lyckades Bendtner klacka UT bollen från mållinjen. En outstanding performance som han, och flera, sent lär glömma. Dansk dynamit med rejält felapterad tändhatt!

Ett SMS i mobilen efter match:
"Sälj dansken till tottenham. Alla bud över 1 pund bör beaktas"

Fördel vem i returen?
Liverpool. Självklart. Hemma på sitt Anfield är INTE Liverpool ett italienskt lag i Serie A, som man låtsades vara ikväll. Bäst i Arsenal (laget med ständigt nykomponerad backlinje) idag, då?Flamini och Walcott.

Trött. Gonatt.

Eduardo och kalendern

Det går framåt. I sakta mak. Men till synes åt rätt håll.
Propagandawebben vet att berätta:

"X-rays show that he is making satisfactory progress and the full cast on his left leg was removed and has been replaced with an air boot for protection. Eduardo’s road to recovery is on schedule and he will now start his rehabilitation programme."

Annars består dagen ur ett Arsenalperspektiv mest av sedvanliga "inför-match-fraser" om Torres tycker si, Vi ska vinna så, Touré tycker ditten, Benitez datten, etc, etc, etc...
Gäsp. På onsdag kväll kommer facit.

Tabloiderna spekulerar i att Arsenal är på väg att ge Cesc en rekordlön om £100 000 i veckan.

Jag spekulerar i om det finns något samband med mars månads usla totalfacit och den officiella Arsenalkalendern för år 2008? Den pryds under mars månad av Gilberto och Song. (dock inte av Eboué, vilket kanske varit mer passande?)

Imorgon byter man blad och månad. Där finns Flamini och Hleb. Kan man dra några växlar kring den saken?

För övrigt tycker flera arbetskollegor att det är tämligen barnsligt, för att inte säga fånigt, att ha en färgglad fotbollskalender med män i fotbollstrikåer inne på det egna kontoret.

"Hmpf, vuxna karl."
Jag låter barnet frodas i mig. Den officiella kalendern har alltid sin heliga plats. Och alltid stör det någon, som gläder någon annan.