2-0 mot ungt Pompey när Eduardo kom åter

Dimman och diset låg banne mig tätare på Underhill än utanför det egna fönstret (om nu det är möjligt?) när 2 300 personer samlats för att se Eduardos återkomst med reserverna, detta efter sina 10 långa månader av operationer, läkning, rehabilitering och träning. Ett ungt Pompey mötte ett ungt Arsenal som tidigare under hösten lekt med Wigans A-lag

I blickfånget denna kväll: Arsenals kroatiske brasse som kunde slutat sin karriär hastigt som olyckligt, invalidiserad i Birmingham. Fyrtiofem minuters speltid fick Eduardo i nypremiären där han gjorde en fullt godkänd insats i en match, som sett över 93 minuter, ändå får betraktas som "något medioker".

Klipp i klivet, snabba vändningar och blixtrande skott fanns kvar i Eduardos spelregister, men så vacker blev inte sagan för kvällen att han fick näta mot Portsmouths tighta defensiv i nypremiären.

Farten och skärpam lär han dock få drilla och räkna inte med någon återkomst i A-laget förrän i februari 2009. Fantastiskt att en man med avslaget ben nu är åter på planen. I match och i fotbollsskor. Frågan är om Rosicky någonsin lyckas göra en sådan resa?

Jag minns hur kritiskt Pires en gång detaljstuderades efter sin skada. "Han har blivit fegare i närkamperna" hette det då. Självklart spanades efter sådana tendenser nu hos Eduardo, men en halvleks spel ger självklart inte några sådana svar.

Nil-Nil i halvtid.
Two-Nil i fulltid.

Kvällens målskyttar blev Randall och Kieran Gibbs. Bakom målskyttarna stod Fran Merida med en underbart pass till Randall , och Wilshere jobbade fram fri yta och skottläge till Gibbs.

I "skuggan" av Eduardo och målskyttarna gjorde Merida och Rui Fonte störst intryck en disig tisdagkväll i mitten av december. Merida besitter en enorm potential - men hur märkligt det än må synas i skrift just denna säsong: Det är konkurrens på mittfältet. Denilson mot Merida?

Efter Barnet: "We are in the market"

Vi börjar bakifrån. Wenger efter den tradionella försäsongspremiären mot Barnet på Underhill.
En osedvanligt uppsluppen Wenger med glimt i ögat och några rejäla rävar bakom ören om eventuella nyförvärv:
- Det kan man förvänta sig, blev svaret. Kort och tydligt.
Vem, eller vilka undrade reportrarna:
- We are in the market, sade Le Boss med ett stort snett leende.

Angående Adebayor (som också kom på tal i sin frånvaro) så sade Wenger något mer allvarsamt att han förväntade sig att han skulle vara på plats nu på måndag när träningssejouren i Österrike startar...

Matchen så. En match med två startelvor, en per halvlek, och med två helt olika ansikten!
Den första halvleken, med majoriteten av de etablerade spelarna i Arsenals startelva, blev en slö tillställning där Barnet kunde gå till pausvila med 1-o. Detta efter en frisparksvariant kvarten in i matchen endast metrarna utanför Arsenals straffområde och där Arsenal ställt en fullständigt orörlig mur. Barnet kunde dessutom rinna igenom både backlinje och mittfält litet efter vilja och behag, och framåt var det uddlöst värre.
[insert "mardrömsminnen a la säsongen 06/07" here]

Med Bendnter på topp och Denilson på mittfältet rynkades pannan djupare än när Eboué (som ej var med) springer runt och lullar och snubblar. Aj-aj-aj!!

Halvlekens STORA utropstecken stavas Aaron Ramsey.
Visst, detta var träningsmatch, och det var den första.
Det ska inte dras alltför stora växlar här... men det man såg - såg mycket bra ut. Egenskaperna var bollhållarens och speldirigentens. Moget. Jag blir inte förvånad om han syns i startelvan redan under det kommande halvåret.

Halvlek nummer två bestod av främst unga/reserver. Och här ville man mer samtidigt som Barnet fick tröttare huvud och ben. Mark Randall var speluppläggaren, och Nacer Barazite och Jay Simpson var avslutare. Simpson, som varit på utlån till Millwall imponerade rejält med sin fysik och kvickhet. Kändes sådär 100 gånger giftigare än Bendtner. Strikers på ingång finns i klubben! Supertalangen Jack Wilshere fick presentera sig, och det med råge. Det är bara att hoppas att detta är en talang som nu får fortsätta att mogna och blomstra.

Carlos Vela kom tyvärr aldrig till spel. Hade spetsat hårt på den.
Fick också en halvlek med Arsenals senaste nyförvärv, 17-årige Francis Coquelin som vare sig imponerade eller gjorde bort sig. I första halvlek även fjolårets norska nyförv, Havard Nordtveit. Fysisk och tuff, litet småful, men sjabblade till Barnet några gratiskontringar.

The game is on. Again.
Trots allt en underhållande eftermiddag med litet live-Gunners. Abstinensen något stillad.
För stunden. Så slapp man att sitta ute i klorofyllen i mitten av juli och njuta av grådaskig svensk sommar och vara social med familj och vänner...

Nu har jag tyckt klart. För idag. En "riktig" matchrapport finns här:
http://www.arsenal.com/matchreport.asp?thisNav=fixtures&fxid=338312

Lugn avslutning på "sillyfönstret"

Det blev lugn och stiltje ur ett Arsenalperspektiv när transferfönstret väl stängde den gångna natten. Inga feta eller spektakulära nyförvärv, och ingen hade väl väntat sig det?
Det blev en femtonårig engelsman, som tidigare berättats om här några gånger, i 15-årige Luke Freeman.

Wenger synes fast i sin ambition om att köra säsongen med det unga lag han börjat bygga.Vi lär alla få se hur långt det bär. Om denna sidas läsare hade fått välja, hade Wenger helst värvat en ny yttermittfältare. Jag är beredd att hålla med, med tanke på att Rosicky uppenbarligen har otur med skador. Men skulle man hunnit spela in något nyförvärv på de fyra återstående och mycket viktiga månaderna?
Frågan får förbli rent hypotetisk.

Vad som i övrigt hände:
Kieran Gibbs länas ut till Norwich City och Mark Randall till Burnley. Gott! Ge dem speltid på fast basis. Synd att inte Theo Walcott "fick" följa med på ett utlån.

Truppen mot Manchester City under morgondagen blir densamma som i hemmamötet mot Newcastle. Robin van Persie uppges i övrigt vara tillbaka i träning, men ännu finns inget beslut om när en comback är att vänta.

Nu, snart dags att ta helg!