The Clean Sheat - Seger på Anfield

Det skulle vara en lögn att påstå att det inte fanns en viss oro efter den mållösa matcen mot Stoke. Men Stoke är ett svårt bortalag. Det som oroade efter den gångna helgen var självklart bristen på egna mål som vassa målchanser hos ett i stora delar nykomponerat Arsenal.

Att målen kommer betvivlades inte. Frågan efter den andra mållösa matchen var mest hur lång tid det skulle ta. Att spela ihop ett lag av något som bara för en vecka sedan mer såg ut som ett knippe individer som inte var helt synkade med varandra. Och ett gäng som slog alldeles för många bollar i sidled tillika hade svårt att gå framåt i någon riktigt ordnad form.

Bakåt var dock tätt!
Och det var gott så.
Sannolikt har Steve Bould hunnit att nöta in ett och annat under en splittrad försäsong.
Det tål dessutom att påtalas att Mannone vaktade buren och att Metesacker och Jenkinsson fanns i backlinjen i brist på "Kos" och "Bac". Ändå var det tätt. Inte helt oävet att ta med från Britannia Stadium, trots allt.

Veckan som gick blev sedan till en traditionsenlig nagelbitare i väntan på att förutsättningarna för årets säsong skulle vara tydliga.

Skulle någon förstärkning anlända?
Så blev det inte. Och jag, som andra, skakade nog aningen på huvudet. Litet uppgivet trots nya ansikten i Podolski, Giroud och Cazorla.

Samtidigt så slöts något märkligt förbund med Theo Walcott som uppenbarligen inte alls vill stanna kvar i klubben. "Han stannar - till nästa transferfönster" (För att njuta bänk i Wengers kylskåp?)

Efter en lottning till Champions Leagues gruppspel, som kunde varit betydligt sämre och detta stora "ingentng" under transferfönstrets sista dag, så var det åter dags att ställa om fokus helt på befintligt lag och årets säsong!

Liverpool borta.
Av media utnålat som "krismatch".

Efter att ha sett Liverpool och Manchester City, som var en långt mer fartfylld tillställning än Stoke - Arsenal, och där hemmalaget höll de regerande mästarna i brygga och ett enskilt misstag av Martin Skrtel blev avgörande för delad pott (2-2), så vandrade funderingarna fram och åter inför dagens möte.

Och visst var det fart och tempo från start på Anfield!
Fotbollsunderhållning av första klass. När sedan Podolski fick göra sitt första mål för sitt nya lag så skrek strupen av sig själv. Rätt ut.
Islossning?

Och trots anstormning och ett stundtals oerhört hårt tryck från hemmalaget så fick vare sig Suarez eller någon annan fråm LFC bollen i nät bakom Mannone som återigen vaktade buren.

Det fick dock ett annat nyförvärv, detta när Cazorla på närmast "gammalt Arsjavinskt manér" slog in bollen från vänster och ur nästan ingen vinkel alls. Ett litet tack på vägen till herr Reina som inte gjorde en helt klanderfri räddning. Islossning 2?

Mentalt måste detta sätta sina goda spår. Öka självförtroendet. Det går att göra mål i en annan liga och ett nytt land.

Matchen kunde spelas av utan några större dilemman och en oerhört viktig skalp var tagen när Howard Webb blåste av.
Diaby (offensivt) och Arteta (defensivyt) gjorde båda storverk på mittfältet.
Vet inte om jag någonsin sett Diaby göra en sådan match?

Varför Diaby är så ojämn är frågan som snurrar upptill, i sina stunder är han helt outstanding. Att skador ären bidragande orsak till detta ojämna spel då speltiden varierat har självklart medfört att det inte blivit någon kontinuitet för vare sig Diaby som hans lagkamrater.

Det ska bli intressant att se om detta var en "undantagsmatch" eller om denna så av skador så drabbade och ofta olycklige mittfältare äntligen kan få en säsong man väntat på sedan han kom till klubben.

Och så:
För exakt ett år sedan hade Arsenal släppt in tio mål efter sina tre första matcher spelade.
I år noll.
Smaka på den!

Kan detta lag få en defensiv av gammalt klassiskt Arsenal-snitt så är det framsteg att verkligen glädjas åt. Steve Bould lär onekligen ha en del av egna erfrarenheter att lära ut. Och det synes som att han börjat sitt jobb på allra bästa sätt.

Up The Gunners!

Rekordvinsten

När Arsenal summerat och offentliggjort räkenskaperna för verksamheten fram till och med den 31 maj 2010 så framkommer att klubbens ekonomi är dess minsta bekymmer.

Trots global finanskris, så har man i förtid lyckats sälja av 90 nya bostadsrätter som uppfördes kring Higbury vilket medför att man nu betalat av lånen, och slipper räntekostnader. Pengar som nu kan gå till annan verksamhet. Främst följa avbetalningsplanen av Emirates som beräknas vara betald år 2031.

Totalt redovisar klubben ett resultat på + 61 miljoner pund efter skatt.
Det är siffror som sannolikt får skuldtyngda konkurrenterna att blekna.

Omsättningen har ökat från 313 miljoner pund till 379 miljoner pund.
Intäkterna från ligaspel som Champions League ökade som klubbens vinst på spelarförsäljningar.

Mer här:
http://bit.ly/a4AUeR

Den missnöjde må fråga sig varför inte fler spelare köptes in för säsongen, främst då en ny keeper. Uppenbarligen är Wengers tilltro till den egna truppen så stor att han inte fann det mödan värt, eller att han inte hittade rätt man till platsen.

* * *
A propos målvakter:

Wojciech Szczesny är missnöjd med att han får för litet speltid i Arsenal, och har öppet filosoferat kring ett eventuellt klubbyte för att komma vidare i karriären.

Själv förstår jag inte varför Fabianski nu går före Szczesny.
Vad jag än mindre förstår är varför inte Vito Mannone, som gjorde några habila insatser i ligan förra hösten, ges ett större utrymme.

Uppenbarligen har Wenger någon egen turordning bland målvakterna. Han manar till lugn för den yngre polske målvakten, och söker gjuta olja på vågorna med tal om
att chansen kommer, och erbjudanden om nytt kontrakt. Men före Szczesny finns tydligen nämnde Mannone, enligt Le Boss:

"He is right, he deserves a chance but the keeper is in front of him, Vito Mannone, deserves a chance as well"

Mannone I mål när Carling Cup går vidare!?

One Nil To The Mannone

Det måste har varit hans livs match. Vito Mannone räddade tre poäng i säsongens första Londonderbyt på (Premier Leagues bästa arena) Craven Cottage. Fulham långt mer aggresivt än vad jag förväntat mig. Rörliga, skapande, kvickt passningsspel, snabba attacker och en defensiv som var tätare än Arsenals. Fulham var i stort det bättre laget. Punkt. Arsenal lämnade ändå grannarna i södra London med poängen.

(Småtjurigt för kamrat "Arkitekten" som var på plats. Inbiten Fulham-fantast efter att ha bott i området under i princip hela -90 talet, och nu har dottern som student i den brittiska huvudstaden...)

Wenger presenterade en startelva som fick det att vattnas i munnen på mig. Kunde det blivit så mycket offensivare?

Kanske om han bytt Diaby mot Rosicky på mittfältet.

Ändå var det just Arsenals offensiv, eller avsaknad av densamma som var det stora frågetecknet som orosmomentet. Här skapades inte många farligheter, inga alls under de första fyrtiofem minuterna.

Och ändå spelade laget tämligen rakt. Inte handbolls-fotboll. Inte kantrull. Det tillät förövrigt inte ett Fulham som tog fatt i taktpinnen redan på mittfältet där bland annat Arsjavin, som så var åter, hade verkligen inte "rätt dag på jobbet." Och Diaby har sällan "rätt dag på jobbet". Tyvärr.

Vi har tre skickliga backar. Sagna, Gallas och Vermaelen. Problemet bakåt synes vara kommunikationen inte synkar särdeles bra.
Det är tre individer, inte en lagdel. Måste slipas.

Clichy, då?
Jag vet inte vad som hänt med den förr så imponerande ytterbacken. Han blir liksom "ingenting" i år. Inte back, inte mittfältare, inte anfallare. Han pendlar mellan dessa roller med ett resultat som är direkt spelfarligt. Han bjöd Fulhams spelare Gera, Zamora och Dempsey fri lejd litet titt som tätt.

Räddaren av "spänningen kan leva i ligan" hette inte Robin van Persie, även om han nu blev Arsenals ende målgörare. Räddaren och skillnaden mellant 0 poäng och 3 poäng hette Vito Mannone. Så osäker som den grabben såg ut för tre matcher sedan, lika rurinerad och grym var han under lördagskvällen. Almunia lär ha svettdroppar i pannan.

Brede Hangeland , då?
Norrmannen som Arsenal uppgavs vara så intresserad av i somras.
En stabil insats. En tuff back. Arsenal gjorde honom osynlig vid fasta situationer. Fjolårets bortamöte mot Fulham varde icke glömt och läxan lärd.

Alla segrar är inte rättvisa. Men detta var en viktig seger. Arsenal är nu med i ligaracet törs jag hävda. Mötet mot Tottenham senare i höst blir förövrigt grymt, för att inte säga direkt "larvigt spännande".

Och Chelsea kan besegras. Det bevisade Wigan under lördagen. Förvisso var det straffar, röda kort och skador som störde de blå. Men sådan är fotbollen under en säsong. det inträffar just straffslag, skador och röda kort delas ut.
(...nåväl, kanske just Manchester United är undantaget som slipper såväl röda kort som straffar emot sig. Åtminstone hemma på O.T)

* * *
Lottat i Ligacupen. Det blir Liverpool. Igen. Jag tänker på Julio "the Beast" Baptista. 6-3.
Hur går det i år?
Vilket lag ställer det mest rutinerade laget på planen?
Prestige!

* * *
Så hämtar vi andan. Några dagars spelvila, sedan är det dags igen. Gruppspel i Champions League och Grekiska Olympiakos på besök i London. Håller alla tummarna för att Mannones insats under lördagen inte var en tillfällighet?

Nollor x 4

Nollan 1:

Första nollan för säsongen. Härligt. Inte trodde jag att Vito Mannone skulle vara mannen att få hålla resultatet. Och han hade rejäl hjälp av sin backlinje de få tillfällen som Wigan var på besök på Arsenals planhalva.

Arsenal-Wigan. Brukar bli seger för Gunners, men inte bjuda på världens roligaste och mest minnesvärda fotboll. Så var det även denna gång på det stora hela. Traditionens makt, typ.

Heder åt Wigan, som med ny regisör i managern Robero Martinez, inte åkte till London för att bara spela defensiv grisfotboll. Man tog chanserna som bjöds, men Arsenal var numret större.

4-0 får tala sitt mycket tydliga språk. Med litet kyla och skärpa och fler disciplinerade passningar som avslut under de första 45 minuterna kunde siffrorna blivit större.

Men varför gnälla?
Det var en viktig seger på helt andra plan även utanför fotbolsplanen.

Det har som bekant varit "litet turbulent" om, och kring laget, sedan den blytunga 2-1 förlusten på Old Trafford. I veckan lyckades så laget, hårt skaddedrabbat, vända 2-0 i Belgien till 2-3.
Så fortsätter man hemma i ligan med en ny - klockren - seger.
Oerhört viktigt för självförtroendet.

Det jag inte blev riktigt klok på, eller smått fundersam över, är lagkapten Cesc Fabregas. Det var ljusår som skillde den Cesc jag såg i landskampen och VM-kvalmatchen Spanien-Estland för några veckor sedan.

Jag såg - tyvärr - ingen glädje i spelet.
Inte ens när han själv flickade in fyran som sänkte Wigan helt log han.

Förhoppningsvis var det mest uttryck för en sliten Fabregas, småkadad som småsur över den egna insatsen sett över hela matchen. Må han absolut inte nu gå kring i något mentalt vaccum och drömma om den stora klubben i hemlandet.

Så går det inte att gå förbi matchen utan att nämna Vermaelen.
Vermaelen!
Fenomenal.
Vilken match och vilken lirare.
'nuff said!

* * *
Nollan 2:

Adebayor avstängd av FA i tre matcher efter att ha trampat runt i Robin van Persies ansikte. Får inte spela det stora prestigederbyt i Manchester idag.
He'y ho, Ade!
Tummarna låser sig i övrigt nästan av sig själva.
Kniper hårt för mållös för kryssmatch, allstå.

Ett kryss mellan chelski och spurs vore också ett lämpligt resultat.
Men jag tror att Chelsea vinner.
Med något stopptidsmål.
I minut 93.
Traditionens makt.

* * *
Nollan 3:

Någon svensk arsenalentusiast har registrerat en ny svensk "arsenal-blogg" på blogger.
Alltså samma plattform och hemvist som denna blogg i cyberrymden.

Jag är för mångfald.
Fler bloggare, skribenter, entusiaster ger ett bredare smörgåsbord att välja från.
Jag har själv några personliga favoriter jag följer dagligen, och en uppsjö jag aldrig läser eller besöker. Valet är ju fritt.

Swedearse har bloggat på i snart 2,5 år.
I ur och skur. Från hem, hotellreum , andra länder, andra klimat.
Har numera sina trogna och återkommande läsare.
(Hej på er!)

Men snillet som startat sin blogg härromdagen mäktade dock inte vara mer fantasifull än att ta namnet från denna - redan befintliga - blogg.
Minus någon (en) bokstav.
Kreativt!

* * *
Nollan 4:

Hur tänker man när man har biljett till årets andra hemmatch på Emiraten, solen gassar och ligan är i sin linda. Vermaelen storspelar - och man vänder hemåt och lämnar arenan. I sådär 75:e minuten?

Pinsammare att se hur Arsenalssuportrar tömde stolarna innan matchen var slut än att se den ödsligt tomma gästläktaren för Wigans supportar.

* * *
Så.
4-0 blev det.

Tsaren vinnarskalle på Emirates

Så blev det litet tuffare motstånd under försäsongen med Emirates Cup. Bland årets tävlande lag heter sannolikt det tuffaste motståndet Atletico Madrid, och de var så lördagkvällens motståndare. José Antonio Reyes var således på återbesäk i London. Men efter de försat 20 minuterna så syntes inte mycket av den forne Arsenalspelaren.


Det blev en underhållande match med ett helt annat spel och annat tempo än de försäsongsmatcher vi hittills sett från Österrike och Tyskland.

Passningsspelet stämde inte alltid. Men det gällde båda lagen. Stundom var spelet litet nonchalant, och alla är inte helt säkra i sina positioner. Men det är sannolikt här Wenger nu ytterst börjar formera det lag som vi kommer att se mest av när säsongen startar.

Det ger samtidigt utrymme för att låta Vito Manonne vakta målburen när Almunia satt på bänken. Någon reguljär matchrapport följer inte här. Jag var glad att få se den. I tron att Arsenal-TV sände, så blev besvikelsen påtaglig när TV blivit radio. Matchen skådades sedan via turkisk kommentator.

2-1 till Arsenal och allt via tre sena mål. Arsjavin, som kom in sent, glänste över Emiraten, och satte det avgörande målet ur en närmast omöjligt snål vinkel sedan han spelat bort Atleticos keeper Asenjo. Det finns ännu en spelare som måste lyftas fram med högt betyg efter matchen, "unge" Jack Wilshere!
Starten från Rosicky också mycket övertygande. Hoppas nu att han nu får regelbunden speltid och därmed tempot, som orken i kropp och lungor. Premiär för Clichy som tog över efter Traore i andra halvlek.

Vill så hävda att just vänsterkanten inte lär bli årets största problem. Kombinationen Gallas-Djourou lämnade mer att önska. Och det stärker ytterligare mina synpunkter om var i laget det behöver förstärlas. Mittback och mittfält.

* * *
Efter matchen sade Wenger att det kan bli aktuellt med nyförvärv. Men att det då handlar om "en eller maximalt två spelare" och att det är något som avgörs i veckan. Jag kan nu inte se att det stora behovet är nya ben i anfallet, trots att det är kring just anfallare diverse rykten cirkulerar.

Under lördagen hävdades det även att Senderos är på väg att lämna för Everton. Om så, vore det direkt riskabelt att inte fylla på i centrala backlinjen. Två skador där kan avgöra en säsong.
Så kan inte Wenger "gambla".

Talet om Patrick Vieiras återkomst fortsätter att valsa i media. Det får fortsätta dansa runt där. Återstår att se om Wenger och Vieira träffas i veckan, och vad utkomsten av mötet blir.

* * *
Apropå "åldermän" a la Vieira så säger Kolo Touré att det var bristen på ledargestalter som fick honom att lämna Arsenal. Kolo gjorde i övrigt premiär för sitt nya lag under lördagen. Han ådrog sig en lättare skada när Man City lyckades spela 1-1 mot Barnsley i Colaligan.

End of season 08/09

Premier League 08/09 omgång 38
Arsenal: 4
Stoke: 1

Så var ännu en säsong till ända. 2008/09 avslutades hemma på Emiraten med en komfortabel seger mot ett halvslött Stoke. En liten revansch mot tre förlorade poäng borta på Britannia Stadium den förste november i fjol. Då skrevs resultatet 2-1 till Stokes favör. Nu fanns inte underskattning på agendan när siffrorna i matchprotokollet noterades 4-1 till The Arsenal.

Vito Mannone, Arsenals italienske tredjemålvakt fick avsluta som burväktare när ligan slog igen. Han visade, de för dagen tackande hemmasupportarna, att han sannolikt kan vara ännu ett framtidsnamn att lägga på minnet. Robin Van Persie var på sitt bättre humör, gjorde två mål, men låg bakom samtliga fyra.

Nu stänger butiken, öppnar igen i augusti, men redan i juli börjar försäsongen. Och revansch är väl ordet i de flestas sinnen. Revansch för en märklig säsong som räckte till en fjärdeplats. Arton poäng efter seriesegrande Manchester United.

Någon form av best/worst of season kommer snart.
Först inväntas de ungas retur mot Liverpool. Imorgon kväll...

Gilberto nobbar Carlingspel

Gilberto Silva synes /tyvärr/ nu verkligen att vara på utgång från Arsenal. Sannolikt redan under det kommande transferfönstret om dagens tidningsuppgifter i Storbritannien är korrekta. Le Boss ville ha Silva, som fått snålt med speltid, i onsdagskvällens bortamöte mot Sheffield United i Carling Cup. Men Gilberto tackade nej. Så nu får han inte spela alls. Inte några muntra signaler. Silva som så sent som under våren bar kaptensbindeln för laget i Henrys frånvaro. Beslutet späder med rätta på tidigare signaler om att Silva sannolikt lämnar klubben. En annan "old timer" som inte ens får sitta bänk i mötet mot "Blades" är Jens Lehmann. I mål ställs nyförvärvet Lukasz Fabianski, och på bänken sitter 19-årige Vito Mannone.

Händer i december/januari:
Lehmann ut?
Silva ut?
Sannolikt!

Viasat sänder för övrigt mötet Blades-Gunners. Live. Kors i taket...