Det måste har varit hans livs match. Vito Mannone räddade tre poäng i säsongens första Londonderbyt på (Premier Leagues bästa arena) Craven Cottage. Fulham långt mer aggresivt än vad jag förväntat mig. Rörliga, skapande, kvickt passningsspel, snabba attacker och en defensiv som var tätare än Arsenals. Fulham var i stort det bättre laget. Punkt. Arsenal lämnade ändå grannarna i södra London med poängen.(Småtjurigt för kamrat "Arkitekten" som var på plats. Inbiten Fulham-fantast efter att ha bott i området under i princip hela -90 talet, och nu har dottern som student i den brittiska huvudstaden...)
Wenger presenterade en startelva som fick det att vattnas i munnen på mig. Kunde det blivit så mycket offensivare?
Kanske om han bytt Diaby mot Rosicky på mittfältet.
Ändå var det just Arsenals offensiv, eller avsaknad av densamma som var det stora frågetecknet som orosmomentet. Här skapades inte många farligheter, inga alls under de första fyrtiofem minuterna.
Och ändå spelade laget tämligen rakt. Inte handbolls-fotboll. Inte kantrull. Det tillät förövrigt inte ett Fulham som tog fatt i taktpinnen redan på mittfältet där bland annat Arsjavin, som så var åter, hade verkligen inte "rätt dag på jobbet." Och Diaby har sällan "rätt dag på jobbet". Tyvärr.
Vi har tre skickliga backar. Sagna, Gallas och Vermaelen. Problemet bakåt synes vara kommunikationen inte synkar särdeles bra.
Det är tre individer, inte en lagdel. Måste slipas.
Clichy, då?
Jag vet inte vad som hänt med den förr så imponerande ytterbacken. Han blir liksom "ingenting" i år. Inte back, inte mittfältare, inte anfallare. Han pendlar mellan dessa roller med ett resultat som är direkt spelfarligt. Han bjöd Fulhams spelare Gera, Zamora och Dempsey fri lejd litet titt som tätt.
Räddaren av "spänningen kan leva i ligan" hette inte Robin van Persie, även om han nu blev Arsenals ende målgörare. Räddaren och skillnaden mellant 0 poäng och 3 poäng hette Vito Mannone. Så osäker som den grabben såg ut för tre matcher sedan, lika rurinerad och grym var han under lördagskvällen. Almunia lär ha svettdroppar i pannan.
Brede Hangeland , då?
Norrmannen som Arsenal uppgavs vara så intresserad av i somras.
En stabil insats. En tuff back. Arsenal gjorde honom osynlig vid fasta situationer. Fjolårets bortamöte mot Fulham varde icke glömt och läxan lärd.
Alla segrar är inte rättvisa. Men detta var en viktig seger. Arsenal är nu med i ligaracet törs jag hävda. Mötet mot Tottenham senare i höst blir förövrigt grymt, för att inte säga direkt "larvigt spännande".
Och Chelsea kan besegras. Det bevisade Wigan under lördagen. Förvisso var det straffar, röda kort och skador som störde de blå. Men sådan är fotbollen under en säsong. det inträffar just straffslag, skador och röda kort delas ut.
(...nåväl, kanske just Manchester United är undantaget som slipper såväl röda kort som straffar emot sig. Åtminstone hemma på O.T)
* * *
Lottat i Ligacupen. Det blir Liverpool. Igen. Jag tänker på Julio "the Beast" Baptista. 6-3.
Hur går det i år?
Vilket lag ställer det mest rutinerade laget på planen?
Prestige!
* * *
Så hämtar vi andan. Några dagars spelvila, sedan är det dags igen. Gruppspel i Champions League och Grekiska Olympiakos på besök i London. Håller alla tummarna för att Mannones insats under lördagen inte var en tillfällighet?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar