Bendtner årets Påskhare!

Det såg ut som en repris av onsdagskvällens Champions Leaguemöte på Emiraten under Påskafton. Fast denna gång var det Arcelona som var Barcelona, och Wolves som var Arsenal.

Trots att (dessa eviga) skador fått Wenger att möblera om i truppen rejält jämfört med onsdagen så tog Arsenal kommandot, höll bollen och passade runt. 65-35 i bollinnehav mot slutet av första halvlek men 0-0 på resultattavlan.

Det tog för övrigt Wolverhampton tjugofem minuter att få in en spelare i Arsenals straffområde. Sagna försökte, Song försökte, Walcott försökte, Eduardo försökte, Rosicky försökte, men amerikanen Marcus Hahnemann var fullkomomligt omutlig som Wolves burväktare. Samtidigt var avsluten inte av de mer precisa slagen.

Riktiga farligheten kom i slutet av första halvlek när Wolves fick sin första hörna, skruvade den hårt mot närmsta kryss, men här var Almunia vaken.

I andra halvlek fortsatte trummandet mot Wolves mål, men varefter matchuret tickade så syntes att även frustrationen växte. Inte minst hos Wenger som fick citronminen. Spelare som skulle sparas till den spanska returen byttes in efter hand; Bendnter, Nasri och Carlos Vela.

Och det var först med Nasri på planen som spelet fick ytterligare flyt. Men inte blev det mål...

Det såg ut att bli en mörk påskafton.
Att Chelsea (förvisso felaktigt på ett offsidemål av Drogba) slagit Manchester United på deras hemmaplan gjorde inte spänningen mindre, inte heller behovet mindre av en trepoängare för Arsenal.

De sista tjugo minuterna fick Arsenal dessutom spela en man mer sedan Karl Henry fått rött kort för en ful stämpling av Rosicky. Men Wolves häll tätt.

Det var först fyra minuter in på stopptid som Påskharen dök upp med sitt välfyllda ägg av tre sköna poäng. Och Påskharen kom i Bendnters gestalt. Den unge danske fick huvudet på en kross av Sagna och Arsenal lyckades rädda påsken, ligaspänning och litet av äran för dagen.

Rättvist? Ja, definitivt.
Men varför så svårt att göra mål?

Walcott startade vasst, lyft av onsdagen (?) men tappade i andra. sagna gjorde en lysande match, liksom Rosicky. Men det lyfte först med Nasris intåg. Eduardo tycks tyvärr vara så lånt under isen som bara kan vara möjligt. Litet speltid har väl knappast ökat självförtroendet.

Nu är det täta drabbningar - och dags att ladda om mot Cl.
Vinna eller försvinna.

* * *
Skvallertabloiderna drar med Påskhelgen igång nya rykten om Fabregas sommarflytt till Barcelona. Den historien kommer nu varannan vecka.
Samma tabloider hävdar att Marouane Chamakh, Bordeaux ÄR klar för Arsenal.

man kan välja att tro på det ena, inte det andra, både och, eller ingetdera.

* * *
Håll Påsken Röd & Glad!

Efter en veckas elände...

Efter en veckas elände...
...så vinner Arsenal en oerhört viktig match mot Liverpool med ett hederligt "one-nil". Kunde Wenger TREHUNDRADE seger som manager för Arsenal kommit lägligare?

Diaby nickar in en passning från Rosicky. En mach som startade oerhört slött, lätt stirrigt, blev så försiktig (från båda håll) och sedan avslutades det i en riktigt högoktanig nagelbitare!

Så oerhört viktiga poäng på spel att Wenger i slutet, med ledning, bytte ut Bendtner mot Sagna och lämnade Eboué kvar på planen. Här skulle poängen minsann hållas. Detta även om domare Howard Webb gärna ville annorlunda genom att tilldöma Liverpool en icke-frispark i slutsekunderna utanför Arsenals straffområde.

Kvällens resultat i övrigt var bara att jubla över. Som Arsenalvän. Detta efter en ren helvetesvecka. Everton hemmaslog Chelsea och Manchester United spelade kryss mot Aston Villa. Tottenham fick på pumpen, liksom Liverpool.

Sex poäng upp till Chelsea, där det var nio i går. Och nu sju päng till Man Utd. Återstår så tolv matcher och 36 poäng att spela om...

Kvällen lär oss dock (återigen) att det finns inga säkra som lätta matcher i år!

One Nil To The Mannone

Det måste har varit hans livs match. Vito Mannone räddade tre poäng i säsongens första Londonderbyt på (Premier Leagues bästa arena) Craven Cottage. Fulham långt mer aggresivt än vad jag förväntat mig. Rörliga, skapande, kvickt passningsspel, snabba attacker och en defensiv som var tätare än Arsenals. Fulham var i stort det bättre laget. Punkt. Arsenal lämnade ändå grannarna i södra London med poängen.

(Småtjurigt för kamrat "Arkitekten" som var på plats. Inbiten Fulham-fantast efter att ha bott i området under i princip hela -90 talet, och nu har dottern som student i den brittiska huvudstaden...)

Wenger presenterade en startelva som fick det att vattnas i munnen på mig. Kunde det blivit så mycket offensivare?

Kanske om han bytt Diaby mot Rosicky på mittfältet.

Ändå var det just Arsenals offensiv, eller avsaknad av densamma som var det stora frågetecknet som orosmomentet. Här skapades inte många farligheter, inga alls under de första fyrtiofem minuterna.

Och ändå spelade laget tämligen rakt. Inte handbolls-fotboll. Inte kantrull. Det tillät förövrigt inte ett Fulham som tog fatt i taktpinnen redan på mittfältet där bland annat Arsjavin, som så var åter, hade verkligen inte "rätt dag på jobbet." Och Diaby har sällan "rätt dag på jobbet". Tyvärr.

Vi har tre skickliga backar. Sagna, Gallas och Vermaelen. Problemet bakåt synes vara kommunikationen inte synkar särdeles bra.
Det är tre individer, inte en lagdel. Måste slipas.

Clichy, då?
Jag vet inte vad som hänt med den förr så imponerande ytterbacken. Han blir liksom "ingenting" i år. Inte back, inte mittfältare, inte anfallare. Han pendlar mellan dessa roller med ett resultat som är direkt spelfarligt. Han bjöd Fulhams spelare Gera, Zamora och Dempsey fri lejd litet titt som tätt.

Räddaren av "spänningen kan leva i ligan" hette inte Robin van Persie, även om han nu blev Arsenals ende målgörare. Räddaren och skillnaden mellant 0 poäng och 3 poäng hette Vito Mannone. Så osäker som den grabben såg ut för tre matcher sedan, lika rurinerad och grym var han under lördagskvällen. Almunia lär ha svettdroppar i pannan.

Brede Hangeland , då?
Norrmannen som Arsenal uppgavs vara så intresserad av i somras.
En stabil insats. En tuff back. Arsenal gjorde honom osynlig vid fasta situationer. Fjolårets bortamöte mot Fulham varde icke glömt och läxan lärd.

Alla segrar är inte rättvisa. Men detta var en viktig seger. Arsenal är nu med i ligaracet törs jag hävda. Mötet mot Tottenham senare i höst blir förövrigt grymt, för att inte säga direkt "larvigt spännande".

Och Chelsea kan besegras. Det bevisade Wigan under lördagen. Förvisso var det straffar, röda kort och skador som störde de blå. Men sådan är fotbollen under en säsong. det inträffar just straffslag, skador och röda kort delas ut.
(...nåväl, kanske just Manchester United är undantaget som slipper såväl röda kort som straffar emot sig. Åtminstone hemma på O.T)

* * *
Lottat i Ligacupen. Det blir Liverpool. Igen. Jag tänker på Julio "the Beast" Baptista. 6-3.
Hur går det i år?
Vilket lag ställer det mest rutinerade laget på planen?
Prestige!

* * *
Så hämtar vi andan. Några dagars spelvila, sedan är det dags igen. Gruppspel i Champions League och Grekiska Olympiakos på besök i London. Håller alla tummarna för att Mannones insats under lördagen inte var en tillfällighet?

One Nil to The Arsenal

Det var inte välspelat. En (av skador orsakad) nykomponerad startelva tycktes ha svårt att hitta spelet när "mirakellaget" Manchester City under Svennis befäl var på besök i London.

En ny nervpressare där avgörandet kom i slutfasen. Där Robin van Persie lyckades bränna en (tveksamt dömd) straff, och där Schmeichel såg ut att levitera, uppblåst av självförtroende.

Arsenal lyckades få fason på spelet, men instick och löpningar var inte alltid av bästa märke.
Och var tanke och fötter väl i synk, så fanns Citys lagkapten Richard Dunne som en mobil vägg. Även i andra halvlek böljade matchen något där Arsenal överlät initiativet till City.

Arsenal kopplar greppet på nytt. Men utan mål. Straff. Inget mål. En kryssmatch lurade i luften, eller?

Nä. Cesc Fabregas snäva skott från höger snett upp i burtaket lyfte Emiraten. Lyfte laget i tabellen. Ett skottmål. Vackert. Befriande.

Lita inte på mina tips. De sög. Delvis. Resultatet blev rätt, men siffrorna fel. Adebayor sprang offside i parti och minut. Men nätet hittade han inte.Wenger borde startat med Eduardo. Han var långt giftigare under 10 minuter än Adebayor i 80. Almunia stabil. Utsattes inte för några kanonader, men tog en avgörande utrusning som kunde ha gett ett helt annat matchresultat. Han rör sig mer, känns mer aktiv i sin spelstil, än Mad Jens.

Van Persie sliter. Men är litet för ofta utan ett distinkt resultat. I halvtid diskuterades idén om huruvida Wenger borde flytta ned Van Persie något, som släpande forward, eller offenisv mittfältare. Tydligen avlyssnade Wenger samtalet i den svenska TV-studion.

I andra halvlek låg holländaren litet på släp. Det såg bättre ut. Hleb var het. Men MÅSTE skjuta istället för att passa, ELLER passa istället för att skjuta.Glasklart?

Pappa Gilberto var åter, och fick ta plats i en sargad backlinje. Det tog en halvlek innan det satt. Härligt att se honom åter.Mindre härligt är skadehelvetet. Igår försvann även Sagna.

Lägg därtil att Senderos skadats precis innan match.

Såhär kan det inte fortsätta.

En man bort per match.

Smolk i glädjebägaren.