lördag 18 april 2009

Rub this one in Wenger/Arsenal

Så var Arsenal ute ur FA-cupen. I semifinal på "nya" nationella storarenan. Det är inte ens citrus. Det är ren besk opressad grapefrukt i hjärnbarken. Patenterade Arsenaldödaren Didier Drogba tilläts sänka Arsenal återgen.

Repeat: Å-T-E-R-I-G-E-N.

Har inte Arsenal/Wenger lärt sig någonting alls om att hålla kontroll på vissa spelare?
Svaret synes: Uppenbarligen inte alls!

Inte ett ***** något.

För 1 000:e gången (...eller vad det nu var...) så fick, eller snarare "tilläts" just Didier Drogba, av alla, att sänka Arsenal.
Ut ur ett viktigt cupspel, och nu ännu en bruten svit.

Jag, bitter?
Jovars.
Hyffsat, rejält!


Inte för att Arsenal skapade ett enda konstruktivt något efter andra halvleks start. Produktionen framåt slutade laget med redan efter att Walcott gjort sitt första mål. Så den "Ryska rubelsegern" var inte ett dugg orättvis i sak. Inte ett dyft.

Bitterheten som supporter ligger i hur Wenger, i en sådan viktig semifinal. lyckades med att så fullkomligt "miss-coacha" laget. Spela på 1-1, huh?

(- start liten parentes- Chelski var varken mer/mindre slitna än Arsenal efter CL-veckan. Så inga konstiga bortförklaringar om sådant nu! - slut liten parentes -)


Berg-och-dalbanan, herr Diaby, varför spela på?
Varför låta Arsjavin sitta och nöta bänk i 80 minuter?
Varför Wenger?

Fabianskis omognad / orutin i den här typen av avgörande matcher lyste upp hela
Wembley, London, Världen, med en så fullkomligt okylig som misslyckad idiotutrusning. Och Silvestre, så klen, inte ens ha axlar nog att möta upp Drogba...
Tyvärr förtjänas inte ett bättre öde för Gunners med sådana trista faktum.

Det hade tänts någon form av (naivt) hopp i mig kring avslutet av denna säsong. Verkligheten kom dock ikapp idag. Som en fet fyllesmocka. Rubelgänget i London, med hemort sydväst, vann helt rättvist och fullkomligt fair!

De var först, och de var bäst. På varje boll, på mittfältet och på kanterna, och inte minst: kallast mentalt. Och så var de på tå via sin inköpta ryske landslagstränare när det nu väl gällde: lukten av en glänsande troffé inom räckhåll. Gunnners var mest...eh...segt tandlösa?

Just to rub it in!
Tufft. Bara att svälja.
Gulp!

Inga kommentarer: