Den som anser att ligacupen avgjordes vid detta fabulösa fuck-up bör ändå ta en funderare kring vad Arsenal skapade under de förestående åttioåtta matchminuterna av finalspelet... Bitterheten vet inga gränser nu. Här fanns chansen att spela om en pokal, den första på SEX år. Som tidigare nämnts, inte i den största och mest flärdfulla av cuper, men ändock en cup där lag från hela England sållats ut match efter annan.
Så stod Arsenal i final på Wembley i sin hemstad London och motståndet Birmingham, ett lag med helt annan spelstil, men som inte mäktat slå Arsenal sedan 1937. Typ.
Jag vet inte vad som hur man kommer att förklara förlusten inför media och supportrar. Knappast med gamla och väl slitna "We lack a little bit in maturity".
(Facit blev: "The number of games we played caught up a little bit on us. It took us a while to get into the rhythm and pace of the game" - Arséne Wenger efter match)
Var och varannan spelare har ju talat högt och brett om att man hade hungern, mognaden och skärpan. Och så kliver man in på Wembley och spelar sidledsfotboll och låter Birmingham helt diktera matchen efter egen gameplan.
Bedrövligt. Ingen fart, inget tempo. En blå mur avväpnade ett fantasilöst och trögt Arsenal. I en final.
Så kom 1-0 till Birmingham på en fast situation, en hörna där ingen hade koll på 202 centimeter långe Zigic. Så väl hade läxan gjorts.
Kvittering av van Persie gav tillfälligt hopp men mycket stod att förbättra efter pausvila.
Jag kommer förevigt undra vad Wenger sade där och då. Vad hans stora gameplan var att vända matchen, att ta kommandot.
Efter att ingen större förändring kommit inträffar två märkliga byten. Robin van Persie av och Bendtner in. Hade gärna sett dansken tidigare, men då på bekostnad av Rosicky vars plats Nasri skulle tagit och fått bli den offensive playmakern på mittfältet. Då hade Bendtner kunnat spela ytter. Nu fick han toppen.
Kan inte ha berott på något annat än att även van Persie känt av skada. Passande för vad som nu återstår... [EDIT: uppgifter efter match talar om en knäskada och att även RvP är borta mot returen i/mot Barcelona]
Ett än märkligare byte kommer när Chamakh, osynlig i två månader får ta Arsjavins plats.
Satt som ett frågetecken och undrade hur Wenger tänkte.
Ett jättemisstag gav Birmingham gav segraren? Koscienly och Szczesny bjöd på årets Mona Lisa. Ingen kommunikation och 2-1 till Birmingham på en icke-chans.
Sämst när det gäller.
Bitterheten så, och det är inget "tyckande" det är ett faktum. Sex år ger facit:
Arsenal kan inte vinna. Det gör ont men det är sant.
Det handlar inte om ett grandiost FUCK UP i åttionionde minuten. Hade man haft förmågan hade man spelat ut Birmingham under de föregående åttioåtta minuterna. Men det var aldrig aktuellt.
Många underpresterade stort. Song och Clichy var två. Nasri hittade (tyvärr) aldrig farten och vad Rosicky gjorde i matchen från start till slut är för mig den stora gåtan.
Jack Wilshere och de båda utbytingarna, Arsjavin och Robin van Persie försökte. Men Le Boss tyckte uppenbarligen annorlunda.
Så fest blev det inte denna gång heller.
2-1 är förövrigt resultatet vi minns från just ligacupfinalen senast, då mot Chelsea 2007.
Den som tror att Arsenal nu åker ned till Barcelona och lirar sig vidare till kvartsfinal i CL och därefter till semi och därefter till final som man vinner, köp en lott i farten!
Och FA-cupen där laget inte är vidare ännu, men om laget lyckas slå Leyton Orient så väntar ManUtd härnäst. Vinnarmentalitet för sådant, någon?
Ligan?
Där ovan nämnda röda djävlar tycks gå på högvarv, som alltid på våren.
Det är lätt att vara svartsynt i förlustens stund. Men tyvärr kom nog alla de svar man inte ville ha på Wembley den 27 februari 2011.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar