Poänglöst för skakigt Arsenal på Ewood Park

Tålamod. Det är ordet som jag söker inpränta. I mig själv som till andra. Det har gungat betänkligt i Arsenal en längre tid. Och med spelarbyten som nyförvärv krävs tålamod att sätta ihop ett nytt lag.

Krysset mot tyska ligamästarna Borussia Dortmund i Champions League gav någon vag förhoppning om att laget möjligtvis kanske skulle vara på väg att få i ordning på sitt defensiva spel. En konstant anstormning från hemmalaget resulterade i ett ytterst snöpligt mål.
Kanske trots allt något att bygga vidare på?

När Premier Leagues femte omgång för säsongen var att starta var det besök hos Blackburn Rovers på Ewood Park. Blackburn, ligajumbo, och på sitt sätt lika hårt pressade som Arsenal med ett poäng, tre förluster och sju insläppta mål.

Med sådana förutsättningar och tisdagens match i sinne borde det varit uppdukat till vändning för Arsenal där Wenger proklamerat att ligan "egentligen startade för laget efter transferfönstrets stängning" (och efter den historiska förlusten borta på Old Trafford, 8-2)

Visst. Det såg hyfsat ut i första halvlek där Gervinho fick debutera som målgörare och även Arteta. Arsjavin var otroligt pigg och for fram som ett yrväder och irriterade såväl Blackburns mittfält som backlinje. Song låg djupt nere i banan och agerade som en femte defensiv resurs framför backlinjen där nyförvärvet André Santos trots brist på matchträning tagit plats på vänsterkanten. 1-0 blev 1-1 och här den första defensiva missen, blev 1-2 via Arteta. Gervinho hade chansen att göra 1-3, men sumpade läget till den väntande lagkapten van Persies sura minspel.

Att lagets viktigaste spelare, Bacary sagna linkade fram efter en lufttur kändes inte som ett gott omen. Men till halvtid var det Arsenal som fört matchen och Arsenal som ledde.

Sedan hände det som hänt alltför ofta, som nästan blivit mer regel än undantag, och som blivit märkligt synbart under det senaste året: Andra halvlek var en helt annan match.
Att Blackburn hade alla anledningar som fanns attt trycka på var självklart och naturligt. Att Arsenal återigen skulle "kollapsa" var väl heller inte oväntat efter en rad smärtsamma erfarenheter.

Lika eländiga som Arsenal är på att utnyttja egna fasta situationer, frisparkar som hörnor, lika dåliga är man fortsatt på att försvara sig och rensa när motståndarlaget får en möjlighet nära Arsenals mål. Tidigare kvicke Arsjavin hann inte med i svängarna och bjöd Blackburn på en frispark till vänster om straffområdet. Bollen in i rörig box, och Song bjöd på 2-2 med höften.

När Sagna linkade av för att bli näste man på sjuklistan kom Djourou in. Inom loppet av två minuter hade han dragit på sig ett gult kort som blivit uppsnurrad på läktarplats av Martin Olsson. Hörna för Blackburn några minuter senare och Yakubu som varit giftig på 1-1 under första halvlek stod omarkerad, och sannolikt offside och kunde obesvärat trycka in 3-2.

Det skakade i hela Arsenal som återigen tappt en ledning, och bjudit motståndarna på ett självmål. Som om det inte vlore nog så bjöds ytterligare på ett av Koscielny i 68:e minuten. Även det via bjudningar från Djourou och Song som inte hör hemma i ett spel på den nivå som Premier League ska bjuda. Oerhört tungt att beskåda.

Nu hade Atsenal att jag ikapp ett tvåmålsunderläge och det var en kamp mot klockan. Walcott byttes in för Arsjavin som helt tappat gnistan från den första halvleken. Och med sex minuter kvar fick även inbytte Chamakh läget, trängde sig fram mellan mittbackarna och nickade in en reducering. Det första ligamålet sedan november 2010.

Längre än så kom inte Arsenal. På stopptid brände Per Mertesacker chansen som kunde givit någon form av "upprättelse" eller i alla fall ett poäng. En nick som lade bollen över målramen. Intensiva slutsekunder och Walcott blev fälld. En annan dag hade det kanske blivit straff, men inte lördagen den 17 september på Ewood park.

Tre mål gjorda, eller om man ska räkna korrekt, fem mål gjorda varav två till motståndarlaget.
Och ny förlust. jag kan inte påminna mig när Arsenal senast hade 8 mål i negativ målskillnad men sådant är läget. I tabellen huserar man i botten med lag som Bolton (nästa lag att möta) Tottenham (två matcher mindre spelade) och Sunderland plus Fulham, (en match mindre spelad)

Läget är onekligen allvarligt för att uttrycka sig milt. Jag har aldrig avskrivit ligan efter fem omgångar, men törs göra det i år. Det blir en lång säsong. Att hamna "topp 4:a" i maj 2012 bör till och med den mest positiva slå ur hågen. Hur Arsenal överhuvudtaget ska få ordning på dessa återkommande berg- och dalbane-matcher som defensiva brister förblir stora frågetecken. Om inte nya spelare kan hjälpa till så är det fundamentala brister i lagets taktik. Brister som motståndarna väl vet att utnyttja.

Hur detta ska vändas har jag inte en aning om. Självklart höjs nu allt högre röster som större skaror om att Wenger måste ta konsekvenserna som tränare. kanske är det så, då han uppenbarligen inte når ut till spelarkollektivet som laget. Vem som skulle vara mannen att förändra det material som finns kan man fundera över när Arsenal tycks göra sin sämsta säsong i mannaminne.

Generande säsongsavslutning

Tredjeplatsen på spel (kunde säkras) när Gunners spelade säsongens näst sista match. Bortsmotståndet: "rugbylaget" Blackburn. Ännu en ny startelva mönstrades med nya skador, där bland annat Song och Clichy saknades. I mål ånyo förtroendet till Fabianski med Mannone på bänken.

Tempot hos Arsenal sömnigt som på en mindre betydelsefull varsagsträning under försäsong.

0-1 på hörna i matchens fjortonde minut och Robin van Persie noterades i målprotokollet för första gången år 2010.

Sedan blev en tafatt tillställning än mer tempofattig och energilös undantaget en och annan fysisk eftersläng från Blackburn, som visste var få ett formsvagt lag än mer ur balans.

Kvitteringen till 1-1 av Blackburn på hörna där man pressat in fem personer runt en darrig Fabianski som mycket hårt uppvaktad inte lyckades få bort bollen.

Om tempot ökade något i andra halvlek så minskade skärpa och kvalité hos ett Arsenal som sökte passa sig fram - för att sedan spela hem - och börja om!
Självklart till ingen nytta.

Robin van Persie fälldes av Selgado, borde fått straff, men vad såg väl domaren!?
Istället tilläts Blackburn sätta 2-1 på en närmast identisk repris av hörnan i första halvlek.

Nu blev det ännu en match utan poäng. Detta är ett fullkomligt bedrövligt som generande facit. Frågan är om jag någonsin sett ett så uddlöst Arsenal på sådär, 12-13 år.

Tredjeplaceringen är nu långt ifrån säker om Tottenham lyckas vinna sina återstsående matcher.

Kollapsen verkar vara total sedan förlusten i Barcelona. Lusten, glöden, energin och viljan som förångad.

Jag funderar.
Mörka tankar.
Varför utnyttjar inte Arsenal utrymmet i motståndarnas box?
Det är så de flesta lag gör mål. För Blackburn räckte det med att sätta press på Arsenal, och det darriga försvaret, vid två fasta situationer. Två.

Om man tillåter sig att nästan uteslutande hålla sig utanför motståndarnas mål, så måste väl chanserna till målproduktion rent logiskt minska med X-antal procent? Dessutom om man därutöver praktiserar den för sporten något märkliga filosofin att inte skjuta när man har boll och närmar sig mål.

Om Theo Walcott stärkte sina aktier för en tripp till Sydafrika i sommar?
Ytterst tveksamt trots att han skapade hörnor som inte förvaltades.

Fabianski, Silvestre, Vela och Eduardo har bara en match kvar i Arsenal. Om nu jag fick bestämma. Diaby, hänger löst. Riktigt löst.

Återstår ett Londondeby mot ett Fulham som står för årets bragd med sin finalplats i UEFA-cupen.

Det kan bli poänglöst på Emiraten också.

Det som var "spänning och fest" för blott en månad sedan är nu ett enda håglöst mörker.

Jag konsumerar gärna fotboll för nöjes skull. Här klickar spelar så grymt att säsongsavslutning efterlängtas likt ett uppfriskande regn i en kvav värmebölja.

Dålig liknelse. Kanonerna har sällan varit så o-heta.

Målfest med tennissiffror

Från 0-1 till 6-2.

Det blev en riktigt målfest på Emiraten när Blackburn Rovers, som chockstartade med snabbt mål, var på Londonbesök.
Åtta mål och åtta målskyttar. Med tanke på att Arsenal gjorde sex av dem var det sällsynt trevligt att målskörden fördelades på spelare i halva laget.

Alla poäng så viktiga, och Blackburn lyckades ta ledningen inte bara en, utan två gånger. Sedan blev det målfrossa och en slutgiltig hänsynslös kross av Arsenal. Och planens störste för dagen var lagkapten Cesc Fabregas. Fyra assist och ett eget mål.

Ett mål som firades med att rusa mot Arsenaklackens mer högljuda supportar i kurvan och peka på klubbnäreket för att även kyssa detsamma.

Vad var det för signal?
Förhoppningsvis: Tro inte all skit ni läser i tidningarna om att jag ska till Barcelona i januari.

Premiär för Walcott, som nämnde Fabregas bjussade en genrös pass vilket resuterade i att Engelsmannen fick en smakstart. Detta när han denna oktoberhelg gjorde sitt första ligaframträdande för säsongen och direkt hamnade i målprotokollet.

Flexibelt och vackert mellan Arsjavin, Fabregas och Robin van Persie.
Mycket vill gärna ha mer sägs det. Men jag hade gärna unnat Rosicky ett mål.

* * *
Thierry Henry på plats aplåderade sitt gamla lag. Gott att se. Många rader i pressen senaste dagarna om just Henry och en återkomst till norra London, i någon form, i någon framtid.
Jag blir alltid glad av attt se Henry.

* * *
På Stamford Bridge och prestigemötet Chelsea-Liverpool (2-0) fanns, av någon anledning, en annan gammal hjälte i Patrick Vieira. Det hävdas att han kommer till Gunners januari. Detta då Song spelar i afrikanska mästerskapen.

* * *
Tabellen börjar äntligen ser hyffsad ut. Fjärde platsen i ligan idag. Och då har Arsenal en match mindre spelad än Tottenham.

* * *

...och så väntar tretton dagar utan Arsenal i ligaspel och cupspel. Det ska VM-kvalas.

Inga skador tack!

Alla behövs, friska och krya, när det är dags att möta Birmingham som AZ Alkmaar.

Fotbollssurr och ekonomi

Det går tydligen "sådär" för gamla bekantingar. Hleb har gått och blivit sakadad i Barcelona och det är osäkert när han är åter i spel. Henry får nöta bänk. Flamini har fått allt annat än en smakstart i italienska storlaget AC Milan. Det finns ingen skadeglädje i det. Jag bara undrar hur det kommer sig att oturen grinat så många i ansiktet när de lämnat norra London?
Exemplen finns det många fler av, som bekant.

Det var en härlig lördag som inte behöver någon djupare analays. 0-4 borta och Arsenal ägde det gamla rugbylaget Blackburn på Ewood Park. Stundtals var det lekstuga när bollen retsamt rullades runt och de blåvita inte ens fick låna boll.

Eboué föll lätt. Båren ut var ett tragikomiskt moment. Han får en touch på tåspetsarna. Jag har vevat reprisen via min digibox, och det kan omöjligtvis ha varit så illa. Men jag är inte läkare.
Återigen: OM Eboué nu är uppe och hoppar igen: låt mig slippa se sådant från Arsenalspelare.
Denilson har lyft sig, men sanningen i vitögat, grabben har ett stycke kvar till att vara en solid klippa på mittfältet. Det felar i vissa passningar (andra kan vara briljanta) men framförallt så är Denilson en offensiv kraft. Det blir obalans med Fabregas. Eller inte. Och så har Wenger hittat något - igen.

Arsenals ekonomi kunde vara sämre rapporterar The Times. Klubben är på väg att göra rekordresultat trots amorteringar och räntor på en jättearena.
En omsättning på £225 miljoner, trots att inga medaljer och titlar bärgades i fjol.
En vinst före skatt på £40 miljoner.
Läget kunde vara kärvare.

Liverpool blöder ekonomiskt och supportrarna är i uppror över det amerikanska ägarskapet.

Mot Kiev.
Med en annan startelva än i lördagens ligamöte.
Oavgjort i gruppspelspremiären borta får man vara nöjd med.

Rugby:0 - Fotboll:4

Fläckfri restart

Fotbollsvardagen åter. Vardagen kan vara underbar.

Vilan i ligaspel för internationellt kvalspel är över för denna gång.
Veckan lämnar en liten fråga i farten:
Zlatan, som anser att Ralf Edström bäst platsar som hans personlige trädgårdarbetare.
Är "Ibra":
a) fortfarande ett litet tjurigt och missförståt barn, eller
b) är han bara en odräglig diva?
Jag chansar på a+b = rätt.

I övrigt konstateras att nationell fotboll kan vara mördande tråkig. Enstaka glimtar här och där kan inte längre dölja faktumet att landslagssamlingar och nya spelsystem bjuder en långt sömnigare och osynkad fotboll än klubbfotbollen. Dagens möte Liverpool mot Manchester United känns så mycket mäktigare redan på förhand än Albanien-Sverige. Sedan må Camp-Sweden folket i sina käcka blågula älghattar tycka vad de vill.

Alla får tycka vad de vill.
Ska tycka vad de vill.

En som tycker:
En av de svenska tabloidernas nye ungtuppar. Expressens "profil" aka "expert" Johan Orrenius gör offentlig avbön!

Orrenius fick en rödvit halsduk av pappa som liten och blev "Gooner through and through" som barn. Han hann minsann uppleva allt som fanns att se på good ol' Highbury (inte illa för att vara minus 30) men han vet nu att erkänna att känslorna blivit ingenting för klubben.

Emirates Stadium äcklar till och med svenske skribenten. Bland annat för att han hör mer svenska på plats än engelska. Jag vet nu inte alls i vilka sällskap han sitter där, men sannolikt ackrediteras han av Expressen till samma del av arenan som där övriga skandinaviska mediafolk samlas för att rafsa ihop någon trött rapport från Premier League.

Orsaken till Orrenius obehag är dock inte enbart den plastiga miljön och alla dessa turister. Det beror på att Arsenals bygge i Ashburton Grove tagit ett sponsornamn av ett rikt flygbolag som hör hemma i ett ytterst tveksamt statsskick.
Fina PK-poäng!
När Orrenius var barn reflekterade han sannolikt inte över att komponenterna i JVC eller SEGA:s elektronik tillverkades i Kina.

Orrenius skäms nu så till den grad att han låter pappas gamla röd-vita gåva användas som halsvärmare, men med klubbtexten dold in mot kroppen. Varför inte köpa något annat att hänga kring nacken?

Ja, ja.
Supportar kommer. Supportrar går.
Ska man ens försöka framstå som trovärdig om man nu valt yrkre på Expressen av alla ställen, så måste man förstås göra upp med sitt förflutna. Man måste vara fläckfri. Framstå som ren. Man får ha personliga favoriter. Men man får aldrig ha ett lag att följa.

Undantaget är dock om det är något suspekt gärdsgårdsgäng i de svensk avkrokarna. Sådant är pittoreskt och förtydligar bilden av det genuina sportintresset och kunskaperna på gräsrotsnivå. Det är ett vanligt förekommande fenomen bland "expertisen" som avlöser varandra i studios, kolumner, artiklar och på bloggar.

Ett tips talla de "som vaknat" och känner plastångorna kvävande kan vara att styra kosan mot exempelvis Glassworld Stadium i Impington och titta på Histon i Conference National. Där lär det garanterat inte talas svenska på läktarna i fighterna mot Oxford United...

Om man någonsin haft något av "klubbhjärta" för kluben med kananonemblem kan man alltid åka och titta på sitt lags reserver. För den som inte mäktar med Emiraten rekomenderas en tripp till Barnet Underhill. En stund med Jay Simpson och Rui Fonte är inte en otrevlig utflykt för den engagerade.

Up for Grabs today!
Restart PL.
Tre riktigt spännande tillställningar för den som fortfarande har ett hjärta som orkar bulta för något så banalt som klubbfotboll,:

Liverpool vs Manchester United, ska de röda lyckas slå de röda, någonsin i PL?
Man City vs Chelski - Är rikast alltid bäst?
och så självklart:
Blackburn Rovers vs Arsenal - Hur är formen efter landskamperna?

Lördagen bjuder spänning.
I alla fall på pappret.
Ska slänga ihop några tipsrader nu.

Finanskris och fotboll

Världsbörserna dyker och räntorna stiger. En enig kår av ekonomiska experter i västvärlden ger dagligen profetier och utlåtanden om svarta, kärva år att vänta. Samtidigt rusar övergångssummor mellan klubbar kring fotbollsspelare och deras löner nya oanade höjder. Det talas om bank- och fastighetsbubblor som är så överjästa att de riskerar brisera med rejäla smällar. När spricker fotbollsbubblan?

The Sun berättar idag att Hleb ska till Barcelona. Där ska han få drygt 800 000 kronor.
I veckan. Nästan en fördubbling av lönen i Arsenal.

Arsenals störste aktieägare, finansmannen Danny Frizman, försvarar/förklarar idag att det är dags att höja biljettpriser och säsongskort på Emiraten. I snitt höjs priserna med 4,5% säger Fritzman till Arsenal-TV.

"We've held the prices for four years but there has been a substantial inflation in football. Rather than keep holding prices back and then having a huge increase, we think it is far better to have a small, steady increase."

T h e r e h a s b e e n a s u b s t a n t i a l i n f l a t i o n i n f o o t b a l l .

Precis. Som i övriga världen. Fotboll är en del av samhället, inte en isolerad del av detsamma.
Och med en nybyggd jättearena, ökad inflation och tuffare räntevilkor, hur lätt (eller smart) är det då att öka spelarlöner ytterligare, eller köpa allt dyrare spelare?
Samtidigt: med strikt lönepolicy, och satsning på unga (läs "billiga") nyförvärv så KAN rimligtvis chanser till titlar, pokaler och troféer riskera minskas. Därmed också viktiga intäkter via PR, sponsorsintäkter och ytterst, inte minst från den mer otåliga delen av supporterskaran.

Det är en knepig situation att hantera. Betvivlar ens att oligarken Roman som köpt leksaken Chelsea ständigt kommer att riva fram sedelbuntar ur den egna börsen för all framtid i en tid där även miljardärer kan komma att behöva se över sitt "cashflow".

I övrigt noteras att gamle vänsterbacken och patenterade hjälten (i Arsenal 1987-2000) Nigel Winterburn ska ta sig an det defensiva coachandet i Blackburn Rovers, klubben där Roque Santa-Cruz för övrigt uppenbarligen vill stanna. Eller?

Och apropå Blackburn och ekonomi: en liten "komisk omständighet". Blackburn förväntas sälja David Bentley till Spurs (!) för 17 miljoner pund om nu Berbatov går till ManUtd. Arsenal "släppte" Bentley för två år sedan. Ett hängavtal ger dock klubben litet extrainkomster om Bentleys karriär fortsätter. Nu kan det således bli pengaklirr i kassan betalat från grannklubben i vitt. Det är bara för sött.
Good Night and Good Luck!

2-0, Five points clear

Arsenal: 2 (Senderos 4', Adebayor 91')
Blackburn Rovers: 0

Phu!
Phu!

En halvtaskig match som blev till en riktig rysare och nagelbitare. Skulle Arsenal rycka, eller misslyckas?

Tidigt mål av Senderos på hörna av Eduardo. McCarthy tappade helt markeringen på Senderos som använde sin rakade skalle för att dra bollen bakom Brad Friedels nätmaskor. En smakstart. Men Arsenal och tidiga mål behöver inte alltid göra lyckan säger erfarenheten. Och Blackburn växte med råge in i matchen. Dominerade stundtals mittfältet då Arsenal fick slå undan boll ur alla möjliga som omöjliga vinklar. Det började lukta kvittering...
Paus.
Ny Arsenalpress i 50:e minuten, sedan ner i lägre tempo. Nu började de egna handflatorna bli lätt fuktiga. Sportklyschan "släkten är värst" gjorde sig påmind. Skulle Bentley bli mannen som petade in en reducering...?
Arsenal greppade så åter taktpinnen i 70:e minuten, men Friedel syntes omutlig med benparad efter annan. Hleb, Flamini, Cesc, alla med skott. Annars var det just det "tråkigt nätta" och överarbetade spelet det som stundtals utmärkte Arsenal och lagets ineffektivitet för kvällen.
Blackburn segade ur de sista tio minuterna, och på stopptid kunde en tämligen osynlig Adebayor visa måltjyvstakter. 2-0. Underbara 2-0.

Fem poäng till godo i ligatoppen. So sweet!
Men ligan är inte avgjord ännu. Om nu någon lever i sådan villfarelse

Med kvällens spel på näthinnan så suger jag på tabellplaceringen, men avstår att fundera vidare på FA-Cup och CL-spel. Det blir nog bäst sömn av det.

Man of The Match? (Friedel ej räknad)
Sagna!

Kanonläge!

Med söndagens ligaresultat så har Arsenal under måndagen ett verkligt kanonläge att skaffa sig litet försprång i en tuff upptakt.
Man Utd-Man City: 1-2
CSKA London-Pool: 0-0

Må nu inte (det skadedrabbade) laget drabbas av vare sig frossa, lättja eller övermod.
Rugbygänget Blackburn ÄR ingen lek. No walk in the park.
Jag räds trötta skallar efter diverse landskampsuppdrag. Jag räds underskattning. Jag räds att Blackburn får sitt grisspel dit man vill. Jag räds när jag borde knyta näven, höja blicken, le, tänka att nu...nu drar vi i från!

Suck.

Alex Song fick lämna planen efter drygt en kvart för Kamerun i finalen av de Afrikanska Mästerskapen mot Egypten. Egypten återigen guldglänsande segrare efter vinst 1-0. Men Silver är bättre än en ingen medalj alls. Ett öde som Kolo Touré och Eboué mer än väl må känna till.
Bäst i mästerskapen?
Med reservationen att jag inte sett samtliga matcher: Egyptens Mohamed Zidan.
Underbar lirare. Till vardags i tyska Mainz.
Han har en speed, en blick och en fysisk attackerande tuffhet som skulle göra sig mycket bra i Premier League vill jag inbilla mig.

Flamini tror på spel, PL på världsturné?

Flamini - redo för ligamötet mot Blackburn Rovers på måndag?
I alla fall enligt egen utsago. Om man får förlita sig på Setanta Sports, som talat med fransosen:

"It is just a little tight spot behind the right thigh. It is nothing serious, I hope I'll be ready for Blackburn."

Brittiska BBC rapporterar under torsdagen att klubbarna diskuterat att utöka Premier League till 39 omgångar. Tio av dem skulle kunna spelas utomlands. Känner någon mer den giriga doften av CASH?
Cirkus Premier League i Asien och USA säljer många tröjor...

Svenska Aftonbladet hakar /självklart/ på och skissar på ett scenario där Råsunda norr Hufvudstaden står som värd för Premier Leaguespel. Tror dock personligen att andra städer och arenor med annat befolkningsunderlag är i sikte.

På webenkäten "Vilket lag skulle du helst vilja se spela i Sverige?" som ställs på aftonbladet.se har 41,6% av 17 786 personer svarat "Manchester United" när jag kollar av enkäten.
Rys!

22,4% har svarat Arsenal.

Att PL förläggs till Råsunda känns...inte sannolikt. Men konstigare saker har inträffat. Om PL ska bli ett kringvandrande evenemang så räknar man med start tidigast år 2011.

"We believe that an 'international round' of matches will enhance the strength of the Barclays Premier League as a competition"

säger Richard Scudamore, VD för Barclays Premier League.

http://news.bbc.co.uk/sport2/hi/football/eng_prem/7232390.stm

Vill DU att PL ska bli ett turnésällskap?

Kolo i träning men Wenger har problem

Kolo Touré som skadade ljumsken i samband med gruppspelet mot Benin i African Nations Cup är åter i träning. Under onsdagskvällen var Kolo på Baba Yara Stadium i Kumasi med övriga lagkamrater från Elfenbenskusten. Frågorna blir:
1. Spelar Kolo torsdagkvällens semifinal mot Egypten?
2. Bör han göra det?
Jag misstänker att det finns delade åsikter om svaret på fråga nr 2. En Arsenalsupporter må ha en åsikt, den som vill se Elfenbenskusten i final kanske en annan.

Touré har själv (trots viss "vila" i samband med skadan) flaggat upp oro för "utbrändhet" till följd av det tuffa spelschemat. Samtidigt hoppas Senderos, som nu fått litet regelbundenhet i sitt spel, på mer tid med A-laget.

Hur allvarlig Flaminis skada är efter den mållösa vänskaplsandskapen mellan Frankrike och Kongo synes oklart för gemene man i skrivande stund. Tveksamt om han finns med på innermittfältet i ligamötet mot Blackburn på måndag kväll.

Wenger som har sett stora delar av säsongen passera för Robin van Persie sedan han under "holländsk flag" skadade knät i just en landskap mot Slovenien riskerar nu stå med kännbara problem att plocka ihop ett kraftfullt och samspelt lag när kraft och energi ska räcka till ligaspel, FA-Cup och Champions League. I fallet van Persie var det under en EM-kvalmatch som skadan uppstod, och van Persie har sedan inte återhämtat sig helt. Nya skador har som bekant tillkommit efter hand. Vad gäller Flamini, så kommer en skada under en tämligen betydelselös vänskapslandskap av B-karraktär. Och Wenger, som ser till klubbens intresen, är inte helt förtjust i den typ av landslagsövningar:

"That is one (round of international friendles) you could do without. I think that if you did a poll of all the clubs involved in the Champions League I wouldn't be surprised if 100 per cent of them said let's get rid of it."

Avslutningsvis från spelarproblem till supportrar igen. Om någon missat saken så har Brittiska "herrmagasinet" (läs: sunkblaska modell svenska Slitz) Loaded låtit läsarna ranka PL-lagens supportrar i "The Prawn Awards"
Arsenal - en klubb för slipsnissar?
http://www.dailymail.co.uk/pages/live/articles/sport/football.html?in_article_id=512448&in_page_id=1779

Arsenal till semi i ligacupen

Ett ungt och reservbetonat lag bestående av Arsenals framtida (?) spelare, tog sig under tisdagskvällen vidare i Carling Cup efter förlängning borta mot Blackburn Rovers.
Tidig ledning via Diaby efter sex minuter, som utökades till 0-2 via Eduardo Da Silva 30 minuter in i första halvlek. Blackburn kom ikapp och kvitterade under andra halvlek via
Roque Santa Cruz som hann få in såväl reducering som kvittering bakom Lukasz Fabianski på Ewood Park innan full tid. Förlängningen var ett faktum. Denilson drog på sig rött kort i 90:e minuten efter en tuff incident David Dunn, och fick lämna planen. Med en man kort lyckades dock Eduardo da Silva avgöra 2-3 tretton minuter in i förlängningen.

Matchens utropstecken: Song!

Kvartsfinalen avklarad, och Arsenal är i semifinal i "cupen som ingen bryr sig om."

Wenger var självklart nöjd med att de unga spelarna tog sig vidare mot ett närmast ordinarie Blackburn:

"They are all good Premier League players, you know? Their quality is not questionable. The only thing you could question is whether such a young side can last through the whole season. But quality-wise there is no problem."

Matchdetaljer för statistiknörd får sökas annorstädes denna dag. Här laddas bland julestress och arbete inför julhelger och ledigheter mot kommande lördags PL-möte mot Spurs. Grannarna gick märkligt nog också gick vidare i Carling Cup mot Manchester City under tisdagskvällen.

Förhoppningsvis är de nu riktigt slutkörda till lördagen...

Gult och rött i en riktig skitmatch

Det finns två lag som utmärker sig genom sitt genomgående fula spel. Bolton, och dagens motståndare, Blackburn Rovers. Unga Arsenal på besök på "Evil Park" i en match som blev just en riktig skitmatch. Fult, grinigt och fullständigt söndertrasad av domare Wileys vissla och bläddrande bland korten. Nio gula kort, varav ett som blev rött när Blackburns Ryan Nelton skickades av planen i slutminuterna.

Redan i första halvlek, efter endast 18 minuter lyckades dock Van Persie lura in 0-1 bakom Brad Friedel. Och trots osämja och idel avblåsningar kändes det som om Gunners kontrollerade matchen.

Första halvlek, där nu även kapten Gallas hann med att bli den senaste i raden att hamna på Arsenals sjukbänk, bjöd så på inte mindre än FEM minuters tilläggstid på grund av allt tjafs.

I andra halvlek lyckades så rugbylaget Blackburn äta sig in allt mer mellan avblåsningar, frisparkar och kortviftande. Kvitteringen hängde i luften. Och visst kom den!

Lehmann lyckades återigen med en synnerligen märklig tavla. Detta då han tippade in boll i eget mål efter skott av David Dunn i 71:a minuten.

1-1

Frustrerat och tjurigt, och inget av värde inträffade sedan fram till den 94:e minuten.
Bendnter, som kom in för en fullständigt osynlig Theo Walcott (somhar lååååångt kvar till PL-klass, må han inte stanna som ett evigt "löfte") drog iväg några vinda skott. Dock ett stycke från målramen. Han arbetade fram en uppsnurrning av Friedel som fick lämna kassen. En chans, som rätt förvaltad, gott kunde gett Gunners segern. Men det hela blev endast ett resultatlöst misch-masch där kommunikationen mellan Fabregas, Hleb och Denilson var obefintlig.

Finns det överhuvudtaget några ljusglimtar efter en sådan här riktigt bedrövlig skitmatch?
Ja!
Tre stycken:
Sagna. Matchens Arsenalspelare. Helt utan konkurrens.
Eduardo Da Silva som gjorde premiär. Visade vilja. En egoist av det slag som Arsenal behöver. En slitande egoist som gör det oförväntade, drar iväg otippade skott, och som kämpade för bollen. En egoist som inte enbart ville bli serverad.
Fabregas börjar komma i form. Gott.

Men Arsenals testosteronstinna ungtuppar, inkluderat Cesc, bör alla jobba litet med humörshantering när man möter en Savage på planen.

Killar som i övrigt har ett stycke kvar innan de växt in i PL: Walcott, Bendtner och Denilson.

Lehmann är en gåta. Räddningar i världsklass och kostbara tavlor. (Minns 04/05)

Dagens match visar tyvärr tydligt att Arsenal (som tippats) inte utmanar om titeln i år. Det materialet finns inte, inte tyngden, rutinen eller mognaden heller.

Men det blir ändå extra farligt, eller direkt dumdristigt, att skänka bort poäng via målvaktsslarv som Lehmann bjuder. Varför inte prova Almunia härnäst?

Man City hemma kommande helg blir ingen dans på rosor.

Elano kan f.ö vara ligans, och årets, nyförvärv.