Oförmågan att stänga en match

Rosicky i målprotokollet tillhör inte vardagen numera. Mot Leyton Orient fick han till ett nickmål, men någon vinst blev det inte.

Omspel tycks vara säsongens melodi för Arsenal. Om en vecka spelar laget final i Carling Cup mot Birmingham. Men det blev inte raka vägen dit som bekant.

Även i FA-cupen har det redan hunnit bli omspel för att säkra avancemang. Väl i åttondel dags att möta "grannen" Leyton Orient, till vardags tre divisioner under Arsenal och Premier League.

Med tanke på insatser som mot Ipswich så var varningsflagg hissad med underskattningsspöket som Jolly Roger.

Efter den gångna veckans internationella stormatch i CL mot Barcelona så valde Wenger att vila spetsen och låta andra få chansen. Unge spanjoren Ignasi Miquel fick göra premiär som mittbackskollega till Squillachi. Det skulle fungera i 88 minuter.

Charmen med ligacup och FA-cup är skrällarna. Men självklart vill man inte att det ska ske på Arsenals bekostnad.

För Leyton Orient med hemmaarena Brisbane Road och 9,000 platser var det förstås fest och lapp på luckan.

Som match var det ett riktigt sömnpiller till stora delar. Hemmalaget skapade inte mycket framåt, och Arsenal rullade boll i sidled som om de redan spelat in sju, åtta mål.

Song sprang över hela banan och verkade oklar över om uppgiften för dagen var offensiv eller defensiv. Chamakh, Bendtner, Rosicky och Arsjavin spelar sällan tillsammans som kvartett, och det var påfallande att man inte riktigt hittade varandra.

Med 0-0 i halvtid så trodde jag att Wenger skulle göra några byten för att få in ett annat driv, men icke. När Bendtner hittade Rosicky som nickade in 0-1 så tänktes det möjligtvis att det bara var att spela av återstående halvtimme.

Och här borde finnas rikligt med färsk erfarenhet att lära från pågående säsong. Ett, två (eller fyra) måls ledning är ingen garanti. Och framförallt inte med en svag backlinje och Almunia i mål.

Leyton Orient bytte in franske forwarden Jonathan Téhoué som började med att snurra upp Song. Det var väckarklockan hos Leyton. På Arsenals bänk var det stiltje. Och bollen rullades mest i sidled återigen.

Och visst straffade det sig. I rättvisans namn bör påtalas att Arsjavin var stolpen från att stänga matchen. Istället blev det Téhoué som bröt igenom både Gibbs och Miquel, avlossade skottet mellan benen på Almunia. Detta med två minuter kvar av ordinarie matchtid.

Inget byte, ingen ordning på en desperat slutforcering av Gunners innebar 1-1 och ännu ett omspel. Ska det vara omöjligt att stänga en match mot ett lag som Leyton Orient?
Uppenbarligen.

Nu blir det ännu en match i schemat. Endast två dagar efter ligacupfinalen, tre dagar innan mötet mot Sunderland och fem dagar innan returen i Barcelona.

Med tanke på sådana förutsättningar funderas kring vilket lag Wenger ska ställs på planen som satsa på i FA-Cupen.

I potten ligger en kvartsfinal mot Manchester United efter dagens lottning. Ett prestigemöte som i sin tur kräver stor kraft.

Det kostar på att spela på fyra fronter. Med diverse omspel underlättas knappast förutsättningarna.

Med risk att få äta upp...

...men Chelskis uttåg ur FA-Cupen känns litet dråplig. Med ett inte helt vänligt leende. Ut mot Everton. Vad jag förstår så är Liverpools supportrar än mer exalterade. Orsaken heter Torres.
Att Ashley Cole bränner avgörande straffar roade säkert en som annan Gooner.

Men vem vet hur läget känns söndag kväll?
Efter mötet mot Leyton Orient.
Underskattning kan vara livsfarlig.

I övrigt fruktar jag mest ligamötet mot rugbylaget Stoke. Jag ger Arsenal 33 procents chans att gå vidare till kvartsfinal i Champions League på Camp Nou. Självförtroendet är nyckeln.

Om åtta dagar hoppas jag att få fira Arsenals första titel på alltför många år.

Mållös efter tre mål

Phu!
Skulle kunna skriva av mig en roman.

"Någon gång ska väl Arsenal lyckas att klå fotbollsvärldens kelgrisar Barcelona?"
"Kan det bli denna gång?"

Så har tankarna virvlat några dagar. Det kändes större än en final när lagen tågade in i en underbar inramning på Emiraten, f'låt Arsenal Stadium.
Förväntning och spänning, som ett barn på julafton. Risk för besvikelse om tomten inte dyker upp, men hopp om paketet överst från önskelistan.

Så kom 0-1. Och Barcelona rullade boll på ett nesligt sätt. Gunners sjönk ihop. Man kände inombords hur det tänktes på planen. Nervöst, kanske uppgivet, "inte ännu en gång".

Men vilken vändning. Och här skulle romanförfattandet kunna ta vid. Men icke. Vilket balsam, vilken glädje. Eller, fel, frid. Frid är ordet inombords. Ikväll. Det på förhand uträknade liket lever!

Koscienly - vilken match!
Vår tjugo år "gamla" polske keeper. Wojciech Tomasz Szczęsny.
Insatser som imponerar stort.

Det enda som får mig att fundera är hur inbytte segermålsskytt, lille tsar Arsjavin, lämnar planen med resoluta steg direkt efter match. Detta samtidigt som efterfesten började ute på gräset.

2-1.
Spöket dödat. Retur väntar.
Gunners For The Win!

Ligan är redan slut...?

Med tolv omgångar kvar och trettiosex poäng kvar att spela om för de flesta av lagen i Premier League - så avgjordes ligan just under lördagen.

Det var Manchester United som vann Ligatiteln 2010/11 och det var Wayne Rooney som avgjorde med sin (faktiskt makalösa) cykelspark i Manchesterderbyt.

Detta vet flera medier att berätta under helgen. Även den till vardags hyfsat sansade svenska tidningen Dagens Nyheter. Se ettan på söndagens sportdel ovan.

Själv vill jag inte hoppas att det är så. Att de tre månader som återstår av ligaspel och poäng kan innebära annat. Men visst har Manchester United lyckats rycka loss i toppen, inte minst från det senaste miljardbygget, stadskonkurrenterna i bäbisblått.

Arsenal hade precis fått resultatet när man klev ut i hagelskurarna på Emiraten för att ta sig an bottenlaget Wolverhampton som skrällde med sin skalp mot de röda djävularna förra helgen.

Tack och lov blev det inte den baksmälla som man kunde ha anledning att oroas för. Det såg kvickt ut trots en vecka av blandade landslagsuppdrag. Domarnivån var fortsatt undermålig och man behöver inte hemfalla åt paranoia för att fundera på om FA har interna mål att knäppa Arsenal på näsan så fort tillfälle ges.

Chris Foy visade noll känsla för spelet och blåste när han kunde gett spelfördel, och struntade i pipan när någon Arsenalspelare fått en smäll och blivit liggande.
Såhär kommer det uppenbarligen att se ut framöver. Bäst att vänja sig även om läget aldrig kan gillas.

(FA kommer förövrigt att bestraffa spelare som offentliggör sina åsikter via exempelvis "sociala media" hårt, går att läsa i helgen)

Wolves hade mycket boll, men inget vidare spel. Arsenal spelade sig in från kanterna, men saknade den där mästarskärpan i avsluten i kombination med att Wolves walesiske keeper, Wayne Hennessey, gjorde några riktigt stiliga parader.

Det blev Robin van Persie, nu i sannslöst god form, som avgjorde matchen med dess båda mål. Om inte Rooneys luftakrobatik gett utdelning hade 1-0 aspirerat på helgens mål. Jag förstår fortfarande inte hur karl'n fick ut benet liggandes diagonalt.

Med tanke på en del märkliga matchvändningar under spelåret så var det sannolikt fler som kände att "one nil to The Arsenal" var en ytterst skör ledning.
När skull Foy blåsa en straff till Wolves? När skulle en fast situation få Arsenal att darra och Wolves att kvittera?

När van Persie satte 2-0 i en blixtkontring med Walcott så bröt sång ut på läktare och det kändes som att uppförsbacken var för brant för gästerna med halvtimmen kvar.

Djourou som redan var åter gjorde en oerhört stabil insats tillsammans med Koscienly i backlinjens mittlås. Att Arsenal fick hålla nollan var oerhört psykologiskt viktigt.

Arsjavin har hittat formen, tar löpningarna och gjorde stort avtryck tillsammans med Wilshere och stabile Song. Ingen skadad (även om jag läst obekräftade rykten om Sagna) och därmed förhoppningar om att Arsenal kan mönstra en hyfsad startelva i veckan.

För bu byts tillfälligt fokus från liga till Europaspel. Även här "vet" expertis och omvärld att Arsenal kommer att åka ur Cha,pions League i åttondelen när man ännu en gång tar sig an Barcelona.

Låt lagen spela om saken säger jag och laddar inför första mötet på onsdag.

Gunners For The Win!

Viktigt besked och trams

Vilket besked. Ett viktigt sådant. Johan Djourou, haltade av planen på St Jamse's Park under lördagen och uppgavs ånyo knäskadad. Sedan har spekulationerna haglat. Detta på temat "Djourou borta resterande del av säsongen".

Med tanke på spelschema och diverse avgörande cupspel kunde få nyheter av den arten vara sämre.

Den schweiziska fysioterapeuten Cuno Wetzel tar så bladet från munnen:
"The player suffered very painful bruising on the knee but, if the healing process runs as it should, Djourou could probably begin training in less than one week."

I bästa fall kan Djourou vara spelklar till helgen. Om Wenger nu vågar gambla. Andra viktiga matcher väntar. (förvisso känns alla matcher som "måste-matcher" nu)

* * *
Under avdelningen "veckans trams" noteras diverse artiklar om att Roman Abramovich vill köpa Cesc Fabregas till Chelsea för £50 miljoner.
Trams.

"Det sade man om Torres i Liverpool med" inflikar sannolikt någon. Jag påstår att saken inte är jämförbar. Fabregas lär inte spela någonstans i England utöver Arsenal.
Att Barcelona samtidigt låter meddela att deras intresse för Fab har minskat, har väl just gett uppslag till fantasi och kreativa påhitt på The Sun som skapat nyheten.

* * *
Bendtner vet inte var han spelar efter sommaren låter han meddela. Det vet inte jag heller. Det lär Wenger veta.

Influensavåg, mutpåhitt och yttrandefrihet

Efter en bisarr helg, eller lördag (vet fortfarande inte hur summera lördagen, trots att över 50 timmar gått när detta tecknas) så tycks märkligheter av olika slag fortsätta.

Dagens mest underliga "nyhet" var det franska "avslöjandet om att Rosicky skulle vara misstänkt i en stor mut/spelskandal efter lördagens plattfall i Newcastle.
Förvisso gjorde Rosicky en av sina sämsta matcher, kanske någonsin, i Arsenaltröja.

Att tjecken var inne på två av Newcastles mål där den osannolika vändningen var ett faktum samtidigt som det spelades stora summor på matchen skulle innebära riggad match, menade franska http://www.football365.fr/ . Uppgifterna fick sedan spridning när kommentatorerna på franska TV2 tagit upp saken under söndagen (urtråkiga) möte mellan Chelsea och Liverpool.

Interpol har under dagen dementerat att man utreder några sådana misstankar, Ledningen för hela Barclays Premier League hade inte tänkt tanken och kanonena började mullra i London N5 där man hotade ta in hela juristgardet.

Att vara Arsenalsupporter är att tvingas in i viss paranoia, och att sådana här rykten uppstår förvånar inte längre. Men det är som skitfläckar av olja. Svåra att få bort. Det finns alltid idioter som ser elden även om röken inte ens var av ånga.

* * *
Debattens vågor efter 4-4 har varit av tsunamikaraktär bland laget supportrar. Splittrade som alltid. Att något är seriöst märkligt med domare Phil Dowd tycks de flesta enas kring. Men många hävdar att konstiga domslut inte kan förklara hur man tappar en sådan ledning. Felet är ömsom Diabys, litet Djourous skada, och framförallt Wengers som inte köpt nya spelare till truppen och som bytte in fel spelare efter att Djourou gått av Diaby blivit utvisad.

Jo. Det råder yttrandefrihet, kanalerna är många, och alla är vi den bästa coachen, på läktaren, på puben eller i TV-soffan.

Om vi undantar att Arsenal hade Dowd emot sig (någon högst egendomligt reprimand från FA, sedan det påstådda tjafset mot Everton?) så gnager nu två frågor:
1. Vad ska Arsenal ställa för lag på planen denna månad med avstängningar och skador?
2. Hur mentalt påverkade är laget av ett historiskt tapp? Och hur motiveras
andra lag om man nu ser att det går att stuka till Arsenal så att det
svajar betänkligt.

* * *
Sjukt värre - utöver spelreralterade skador tycks det vara i Arsenal där såväk Fabregas, Robin van Persie som Gibbs i n t e åker på några landslagsuppdrag och vänskapslandskamper för att de plötsligt "drabbats av influensa"...

Blir intressant att se om de kvicknat till när Arsenal ska möta ett Wolverhampton som bör vara
i strålande mental form efter att ha tryck till Man Utd.

* * *
Yttrandefrihet gäller oss. Tyckare och debattörer. Media och kolumnister. De som är inblandade i spelet på heltid och påverkas av dess förutsättningar - de ska hålla käft, annars blir bannorna hårda. Wilshere fick inte använda Twitter och ha några synpunkter på Phil Dowd. Vis av att Ryan Babel fått lära sig att det kostar i straff och pengar. Av allsmäktiga FA.

En märklig omständighet. Men knappast ny. Den som har makten bestämmer vad som tål att sägas. det som är ifrågasättande ska skrämmas och bestraffas - till tystnad.

* * *
Gunners For The Win!

Phil Dowd och pink jerseys...

Två matcher man kommer att minnas men som man helst vill glömma.

Vad har de gemensamt?

1. Arsenal tappar ett stabilt spel, och klar ledning
2. Phil Dowd är domare
3. Phil Dowd dömer straff mot Arsenal
4. Arsenals keeper har ROSA matchställ.

Kan man lära något av dessa sammanträffanden?

Fakta Phil Dowd - Arsenal säsongen 2010/11:

- Dowd har dömt fyra matcher med Arseal på planen (t o m 5/2-11)
- Arsenal har under dessa matcher gjort 7 mål, och släppt in 9
- Dowd har dömt fyra straffar mot Arsenal under dessa fyra matcher,
(varav två i samma match borta mot Newcastle)
- Dowd har dömt bort två spelmål för Arsenal
- Han har delat ut 17 gula kort till Arsenalspelare
- Han har delat ut 2 röda kort till Arsenalspelare

Lördag 5 februari 2011 - dagen då ligatiteln försvann?

Aldrig förr har ett lag i Premier League tappat en fyramålsledning till kryss eller förlust. Aldrig tidigare har Arsenal fått så många utvisade under en säsong. FA:s domare Phil Dowd var delaktig i hur ligan 2010/11 skulle skrivas i fotbollens rullor.

Det finns alltid avgörande datum och tillhörande avgörande matcher. Förvisso är en matchvinst, eller förlust, i september lika mycket värd när ligan summeras i maj som någon annan tid under säsongen.

Men, ju färre matcher som återstår, desto mindre chanser att reparera egna misstag som hoppas på andras "hjälp".

Arsenal på besök på St Jamse's park mot ett Newcastle som besegrade Arsenal hemma under hösten. Spelaren som då avgjorde, Caroll, har sedan dess hunnit vara handelsvara och bytt klubb till de som hävdar att "du aldrig vandrar ensam".

Och det såg så "bekvämt ut" med 0-2 efter nio minuter och 0-4 efter tjugofem. Skatorna var fullkomligt utspelade, hemmapubliken lämnade den egna arenan och med kniven ånyo på strupen skulle väl Londons stolthet få åka hemåt med tre viktiga poäng.

Nä!

Efter att Diaby i det närmaste fått benet avslaget av Joey Barton så rann sinnet över. Psyke och förstånd borde självklart varit kyligare. Men inte hos Diaby som sannolikt bär djupa ärr efter lemlästningen 2006. En övertänd och vansinnig Diaby knuffades och vevade på och fick lämna planen med ett rött kort.

Fullkomlig idoti med tanke på mittfältsläget i övrigt och matcher som väntar. Men visst borde väl en fyramålsledning ändå kunna säkras trots en man mindre?

Nä!

Phil Dowd, den störste clownen av dem alla iklädd domartröja, och den i denna blogg den enskilt mest omnämnde sedan år 2007, hade mer i fickan än ett rött kort.

Straffar exempelvis. Två straffar hittades åt hemmalaget varav nummer två var ett oerhört grymt skämt i en vanlig nickduell.

Vid 2-4 var Arsenal lika fulla av självförtroende som när Spurs reducerade i ligaderbyt på Emiraten under hösten. Nerverna låg plötsligt kvar i spelarbussen. Och vad som än hände på planen så dömde Dowd för Newcastle.

Så kom det sig att 0-4 blev 4-4 och Arsenal fick kliva av med en poäng, nya skador (Djourou) och en avstängd mittfältare.

Drömmen om ligatitel försvann?
Med en ständigt påfylld sjukstuga. Och med svaga matchnerver. Och ramförallt när en tredje motståndare på planen kallas domare och avlönas av..? (djävulen allena, röd som han är, månne veta)

Det var en grådaskig, blöt och isig lördag hemmavid som blev till ett kännbart kompakt mörker under lördagens tidiga kväll. En vinter i vintern - den 5 februari 2011.

[EDIT 2: WOLVES BLEV FÖRSTA LAGET ATT BESEGRA MAN UTD DENNA SÄSONG SENARE UNDER LÖRDAGEN MED 2-1! VISST HOPP TÄNDES!]

Om man inte kan blicka uppåt så blir nu att blicka nedåt.
Det nafsar i hasorna, och det kommer att fortsätta så!

* * *
[Edit 1] Wilshere twittrade, men tog (tyvärr) snabbt bort sitt inlägg;
"Inconsistent refereeing needs to stop. It's killing the game. If Diaby goes, what's the difference between that and Nolan on our keeper?"

Dessa förbannade skador

Operationsbordet nästa för "Fab II" som spelat klart för denna säsong

Har ställt mig frågan otaliga gånger; är det otur, eller är det något fundamentalt fel med Arsenals fysträning? Det går inte en en säsong utan att några (pluralis) viktiga nyckelspelare försvinner på "long time injury". Spelare som behövs. Man kan inte sluta att fundera kring hur vissa matcher, eller hela säsonger, hade slutat bara de bästa varit friska och i speldugligt skick.

Senast på skadelistan är Lukasz Fabianski. En skada under uppvärmningen mot Man City medförde att han nu tvingas till en operation av axeln, och inte spelar mer denna säsong.

Då står laget med Wojciech Szczesny (förviso plöstligt/nyligen uttalad som "no1") och Manuel Almunia, som gjorde comeback efter egen skada först under förra veckan. Känns litet skakigt såhär då både det ena och som andra går in i avgörande faser.

Att årets spelare, Nasri, linkat av och sannolikt kommer att missa båda Champions League-matcherna mot Barcelona kändes illa nog. Att få in Almunia i mål, om nu även Szczeny skadar sig, är onekligen att betrakta som mindre stabilt.

* * *
Vilket tjafs det varit om Cesc Fabregas. Att han skulle ha slängt ur sig "Vem betalar dig" till domartrion i spelargången på väg till paus i matchen mot Everton. Inte första gången Fabregas äår i blåsväder.

Vi minns pizza-slices på Old Trafford, eller när Hull Citys manager Phil Brown anklagade en då skadad (!) Fabregas för att ha spottat på assisterande tränaren Brian Hortin i FA-Cup kvarten för drygt två år sedan. Ingen rök utan eld, brukar det heta. Ingen lagkapten utan temperament, såger jag. Jag accepterar FA:s representanter, säger Cesc Fabregas...

* * *
Köphysterin i fotbollen är grotesk. Jag tappar nästan känslan för spelet när miljardärerna har lekstuga. Och jag är absolut inte "avundsjuk" även om jag anser att Arsenal och dess VD Peter Hill-Wood håller väl hårt i nyckeln till kassakistan.

Men fotbollsbubblan är på väg att explodera. Frågan är när.

Att Man City kliver in och spelar 2-2 mot Birmingham efter att ha köpt Dzeko för nästan 600 miljoner kronor, känns i det närmaste befriande.

Ännu en nervrysare

-Hur går det ikväll, frågade Janne.
- Det blir 2-1 till Arsenal, svarade jag.

Efter 45 minuter av Evertonbesök var jag beredd att revidera mitt tips. Det var krig på planen, domartrion hade tappat greppet och de blå från Liverpool huserade vilt, och ledde med ett, vad jag uppfattade, skändligt offsidemål. Song var skadad och det hade varit en portion missade chanser. Sådana som strök stolpen. Sådana som indikerade att turen inte var med laget på hemmaplanen.

Det skulle ta över timmen innan kvitteringen kom, och det från en inbytt Arsjavin, som jag anser har gjort några goda insatser senaste månaden, men missat i avsluten.

Ett oerhört viktigt mål. För Arsjavin. För Arsenal.

Att Koscienly skulle kliva fram, ånyo med skallen först, och avgöra, det hade jag aldrig tippat. Nu blev det så, och det var dubbelt gott. Men det var en nervpärs ända in till slutet. De blå kom igen, men inte i fatt

Vad tre poäng betyder när Man Utd fortsätter att ånga på behöver inte utvecklas närmare.
Herregud, de synes bli de nya "Invincibles".

Må Arsenal vända den trenden som tack för att Man Utd satte stopp för Arsenals historiska svit.

Om Arsenal tappat under kvällen så hade jag varit beredd att påstå att ligan var avgjord. Åtta poäng tar man inte igen med en match mer spelad. Nu fortsätter spänningen.

I övrigt noteras med avsmak hur transferfönster nådde nya astronomiska höjder vad gäller prispallar. Mer om det härnäst.
Man City har nu handlat för 185 miljoner. I €uro.

Fotbollsbubbla, någon?

Vila nerver och kroppar. I helgen väntar Skatorna. Utan Caroll.

Gunners For The Win!