Arsenal: 0
AC Milan: 0
Adebayor. Give him the ball and he will score?
Nick i ribban i 93:e minuten. Talande. Inget mål av Adde. Ingen seger. "Det är ensamt på toppen" brukar det heta. Det var tydligt idag. 0-0 mot regerande CL-mästarna Milan, som förvisso går halvknackigt i Serie A denna säsong, är inte ett resultat att skämmas över. Inte ett resultat som sänker allt hopp om fortsatt europaspel denna vår. Men Arsenal borde ha tagit en skalp på hemmaplan. Initiativ och energi fanns onekligen. Men avsluten lämnade en (hel) del att önska. Brist på skott, exempelvis. Sju skott slogs (jag räknade) rakt på Zelko Kalac! Sådant påminner om riktigt dålig ishockey (ingen jämförelse sporterna emellan i övrigt) Fjösigt raka bollskott mitt i famnen fick mig att tänka på fjuttpuckar mitt i bröstet på en hockeygoalie.
Milan gjorde sitt jobb helt enligt förväntningarna. Spelade ut hela sin defensiv. Förtog sig inte. Och Arsenal lyckades inte knäcka den taktiken. Nu tillhör jag sannolikt minoriteten av optimister, men att Milan inte fick med sig något mål från Emiraten värmer något. 0-0 ger ett betydligt bättre utgångsläge inför returen på San Siro än vad 1-1 skulle ha givit.
Sedan kan man grunna kring bristen på FLERA skarpa avslutare i truppen, och vad det kostar Arsenal innevarande säsong. Om ett år är dock Eduardo ett år äldre. Det finns alltid ett nytt år. Men innan dess kan man alltid hoppas på ett nytt "Italian Job".
Siktet främst detta år för egen del: Ligan.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar